|
|
| ||||||||||||||||||||||||
Föreslagna åtgärder:
Offensiva svenska forskningssatsningar inom området koldioxidinfångning och kollagring
Kraftfullt bekämpande av idéer som går ut på att koldioxidinfångning kan ersätta utsläppsminskningar
Utarbetande av incitament för koldioxidinfångning och kollagring.
Sammanfattning:
Politiker och allmänhet måste bli medvetna om att ett långsiktigt stabilt klimat inte bara kräver snabb utfasning av CO2-utsläpp utan även aktiva åtgärder för att minska CO2-halten i luften, som har legat på en ohållbar nivå sedan 1980-talet. Sverige bör vara föregångare i forskningssatsningar på effektiva och ekonomiskt hållbara metoder för infångning och stabil lagring av CO2.
Samtidigt måste det göras mycket tydligt att sådan forskning inte får tas som en förevändning för att vänta med att minska utsläppen.
(En liknande motion har skickats till Naturskyddsföreningens riksstämma)
Motiv och bakgrund:
Miljörörelsen anklagar ofta politiker och industrialister för "kognitiv dissonans" när dessa fortsätter tillåta ohållbara klimatutsläpp trots vetskap om hotet från kommande klimatförändringar ?? och den kritiken är befogad. Men vi i miljörörelsen har tyvärr en egen kognitiv dissonans när vi beter oss som att klimatet kan räddas bara vi minskar utsläppen och håller oss inom IPCC:s uppställda 2-graders- (eller 1.5-graders-) budget.
Den obehagliga sanningen är att CO2-nivån för ett långsiktigt hållbart klimat passerades redan på 1980-talet, och om vi inte vill lämna en värld predestinerad för total glaciärlöshet (med havsnivåhöjningar på flera tiotals meter som följd) efter oss till kommande generationer så måste inte bara CO2-*utsläppen*, utan även CO2-*halten* i luften ner, och det snabbt. Den tid vi lever i nu, med CO2-halter på över 400 ppm, långt över de 350 ppm som forskningen sedan länge pekat ut som den övre gränsen för ett stabilt klimat, är lånad tid. Ingen vet idag hur länge vi kan övertrassera vårt klimatkonto innan oåterkalleliga effekter kickar in. Vad det råder hyfsad klarhet om är att vi inte har råd att sitta och vänta i tusentals år på att CO2-halten ska gå ner av sig själv. För 35 miljoner år sedan, när jorden senast var helt isfri, var CO2-halten 450 ppm, en nivå vi nu är på väg mot med expressfart.
Olika metoder för infångning och långtidslagring (på tidsskalor mycket längre än kol lagrat i biologiska kretslopp) har utvecklats och testas idag i liten skala. Forskare har uttalat skepsis över hur mycket kol som realistiskt skulle kunna fångas in med sådana metoder. Men en sak är säker: för vår gemensamma framtids skull har vi inte råd att inte försöka. Och teknologins historia har visat gång efter annan att om de rätta incitamenten finns så kan det som nyligen sågs som en utopi vara i produktionsfas i en snar framtid.
Självfallet är det viktigt att satsning på sådan här teknologi inte görs till en förevändning för att inte minska utsläppen. Radikala utsläppsminskningar och CO2-infångning är båda nödvändiga.
107
3
3
0
L