Åter till senaste motionerna

Motion nr:11
Rubrik:Målstyrning istället för prognosstyrning av infrastrukturen
Ämnesområde:Transport
Inskickad:2017-09-11
Motionär:Hans Sternlycke (e-post)
Ort:Mölndal

Föreslagna åtgärder:
Planeringen av infrastrukturen skall ske med målstyrning och inte som nu med prognosstyrning

Som trafikalstringsmodell för järnvägstrafiken skall SAMVIPS användas inte som nu SAMPERS

Gör en trafikeringsplan för önskad trafik till region- och kommunhuvudort och en plan för hur man skall nå önskade mål

Skjut upp införandet av signalsystemet ERTMS och använd pengarna till underhåll. Vårt ATC uppfyller EU:s krav.

Lägg stora projekt i projektbolag och finasiera med lån i stället för anslag.

Låna upp medel för en snabb upprustning av regionbanor och lägg dem i regionbolag med statligt stöd efter Inlandsbanans modell.

Motiv och bakgrund:

Det finns två sätt att planera för trafik. Man kan göra en framskrivning av trenderna för att kunna bestämma var man bör investera för att klara framtida trafikökning. Man kan i stället göra tvärtom. Börja med att bestämma vilken trafik man vill ha och sedan göra planeringen efter vad som behövs utifrån det.

Trafikverket använder den första metoden. Man styr mot framtiden med dåtidens trender. Det blir mer av vad som varit. Genom att göra investeringar i det som haft stor tillväxt blir trenden självuppfyllande. Om man bygger mer vägar får man mer biltrafik. En prognosstyrd modell tar inte heller hänsyn till de restriktioner klimat och miljö ger. Områden som med hänsyn till befolkningsunderlag och avstånd bör ha en tätare och snabbare trafik får inte det eftersom prognosen säger att trafikökningen inte blir stor, när orsaken är dålig infrastruktur. Det blir ett argument för nedläggning av trafiksvaga järnvägar i stället för upprustning.

Än värre blir det om man som Trafikverket använder en trafikalstringsmodell, Sampers (från början gjord för vägtrafik), som inte rätt kan beskriva långväga eller mellanväga tillkommande trafik. Modellen Samvips ger mer rimliga resultat. För tåg var verkliga trafikökningen 1993-2010 enligt Trafikverket tre procent per år, men till 2030 är prognosen nedskriven till två procents trafikökning per år och därefter till bara 0,9 procent. För personbilen var den verkliga ökningen 0,6 procent men trendframskrivningen till 2030 är plus 0,9 procent per år. För flyget spås lika stor ökning trots att verkligheten varit stagnerande. Bussen hade en minskning men ändå prognostiseras ändå få en ökning.

Trots att det är fråga om långsiktiga investeringar beaktas inte teknik- och samhällsförändringar som är önskvärda, och än mindre det man anar, men som ännu inte fått större genomslag. Räknat på Sampers trafikalstringsmodell är höghastighetståg mycket olönsamma, men med Samvips är de lönsamma. Framtidsutsikterna för en bana med skarvspår är mörka, men med skarvfritt på betongslipers och lite kurvrätning kan ofta hastigheterna fördubblas och trafiken tiodubblas.

Sänkta underhållskostnader och ökade banavgifter kan betala räntorna för upprustning och motivera ett lån för att kunna bygga en hel sträcka snabbt och därmed kunna göra det till lägre kostnad och snabbare få trafikantnytta. Då kan man få en bra bana till tiondelen av priset för att bygga nytt. Förstör inte det järnvägskapitalet genom att riva, som Trafikverket vill med sitt tal om att man måste våga prioritera bort lågtrafikerad järnväg!

Det rimliga arbetssättet för beslut om samhällsinvesteringar vore målstyrning. Att man börja med vad man vill uppnå, och att sedan i planeringen utgå från vad man behöver göra för att nå dit. Vilka är restriktionerna, och vilka olika möjligheter finns? I kalkylen måste också finnas med samhällsekonomiska konsekvenser, som regionförstoring, vilket inte finns med i dag.

Hur skall den lokala trafiken ordnas? Hur snabbt skall kommunhuvudorterna kunna nå regionhuvudorterna och hur snabbt skall de kunna nå centralorterna? Vilka investeringar behövs för det, och i vilken ordning skall investeringarna göras? Går det att vidta billiga åtgärder innan dess för att snabba upp och öka kapaciteten?

Vi måste bygga om Sverige för järnväg om vi vill ha regionförstoring och låga transportkostnader. För att snabbt få medel för det behöver vi göra omprioriteringar. Flytta medel från väg till järnväg. Väginvesteringen behövs kanske inte om vi kan flytta trafik till järnväg. Skjut upp anslagen för stora prestigeprojekt. Skjut på införandet av signalsystemet ERTMS. Det ger tågoperatörerna höga kostnader men lägre kapacitet än vårt ATC, och främmande lok kan med modul köra som om det vore ERTMS. Lägg de pengarna på upprustning av bannätet!

Hans Sternlycke

Åter till senaste motionerna

Gillade du den här motionen? Då kan du visa det genom att klicka på knappen här nedanför. Klicka på den en gång till för att ångra.

besökare gillar motion nr 11