Åter Påverka politiken-sidan

Motion nr:181
Rubrik: Garantera miljö- och människorättsförsvarares säkerhet och rättigheter
Ämnesområde: Global rättvisa
Inskickad: 2018-03-01
Motionär:Stefan Mikaelsson, Sanna Lucas, Viena Rainio (es.la1524365980s@sac1524365980ul.an1524365980nas1524365980)*
Ort:Silpon, Uppsala, Helsingfors
Organisation:Sametinget, Latinamerikagrupperna
 (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)

Föreslagna åtgärder:
Sverige ska ratificera ILO-konvention 169 om urfolk och stamfolks rättigheter.
Sveriges politik för global utveckling ska utformas för att garantera miljö- och människorättsförsvarares säkerhet och rättigheter.
Företagsstöd (B4D) i det svenska utvecklingssamarbetet bör avvecklas omgående, svenska myndigheter har inte kapacitet att garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras.

Sammanfattning:
Samråd med lokalbefolkningen om förvaltning och nyttjande av naturresurser och ekosystem är fundamentalt för att klimaträttvisa ska kunna uppnås. Samtidigt som dessa samhällens motstånd är viktigt för klimatet får de utstå hot, kränkningar och i värsta fall mord. I Sverige är det en självklar insats att ratificera ILO 169 om urfolk och stamfolks rättigheter för att garantera att statens agerade är i förenlig med folkrättslig lagstiftning. Statligt stöd-bistånd ska inte gå till aktörer i privat sektor som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till miljöförstöring i konfliktfyllda kontexter.

Motiv och bakgrund:
De människor som idag påverkas mest av klimatförändringarna och miljö-orättvisa är de som är minst ansvariga för att ha skapat krisen. Det är urfolk och småskaliga jordbrukare över hela världen som lever av naturen på ett hållbart sätt, och drabbas direkt när klimatet förändras. Samtidigt är det även människor från dessa samhällen som kanske tar störst ansvar i att stoppa klimatförändringarna. De reser sig, organiserar sig och utkräver att stater ska bekämpa klimatförändringar genom ett hållbart nyttjande av naturresurser och ekosystem genom att förhindra företags utvinning av naturresurser i deras närområden. I Colombia garanterar lagen rätten till folkomröstningar som utlyses på initiativ av medborgarna. Den här typen av folkomröstningar har blivit allt populärare och flera samhällen har tagit ställning för att förbjuda gruv- och oljeutvinning i sina territorier. Resultaten har varit entydiga, samhällena vill inte ha olje- och gruvutvinning i sina territorier. Samtidigt som dessa samhällens motstånd är viktigt för klimatet får de utstå hot, kränkningar och i värsta fall mord.

Under 2017 mördades minst 197 personer som försvarade mark och miljö från att förstöras. De flesta av de våldsamma sammandrabbningarna inträffar på landsbygden i utvecklingsländer. I Latinamerika är våld frekvensen särskilt hög där kombinationen naturresurs rikedom och svag implementering av folkrättslig- och miljölagstiftning leder till asymmetriska konflikter. Statliga och privata aktörers oinskränkta makt leder till straffrihet för de som gjort sig skyldig till grova brott.

Utvinningsindustrin är en av de dödligaste drivkrafterna för våld. Under 2017 ledde gruvkonflikter till 36 mord, flera av dem kopplade till en växande global efterfrågan på naturresurser. Brasilien var under det gångna året återigen det dödligaste landet för försvarare med 46 personer mördade. I Colombia har 32 personer rapporterats mördade i samband med landkonflikter i kölvattnet av fredsavtalet 2015, vilket lämnade ett maktvakuum i regioner som tidigare styrts av Farc-gerillan.

En viktig insats för klimatet är att skydda dessa klimat- och människorättskämpar - i Sverige och i världen.
I Sverige skulle därför en självklar insats vara att ratificera ILO 169 om urfolk och stamfolks rättigheter. Samråd med lokalbefolkningen om förvaltning och nyttjande av naturresurser och ekosystem är fundamentalt för att klimaträttvisa ska kunna uppnås. Det skulle innebära att Sverige måste garantera Samernas rätt att vara delaktiga i beslut som rör deras traditionella territorier, till exempel huruvida staten ska ge företag eller andra aktörer tillstånd att utvinna mineraler där. Det ger dem en starkare rättslig ställning att skydda klimatet och naturen. Det är ett viktigt ställningstagande att motverka det utbredda förtryck och diskriminering som urfolk och stamfolk erfar och står upp mot världen över.

På samma sätt ska Sveriges regering se till att svensk verksamhet i andra länder aldrig sker på bekostnad av säkerheten för de som står i fronten i försvaret för klimatet och de mänskliga rättigheterna. I dagsläget lever Sverige inte upp till sina åtaganden i PGU.

Ett tydligt exempel är biståndsmyndigheten Sidas stöd till företagssamarbeten (Business for development - B4D), även inom sektorn för gruvnäring. Företagsstöd inom svenskt bistånd har utvecklats samtidigt som våldet på miljö- och människorättsförsvarare eskalerar världen över.

Det är en illegitim handling att ge statligt stöd till aktörer som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till miljöförstöring i konfliktfyllda kontexter särskilt när det kommer till biståndsmedel som är avsett att endast bidra till fredsbyggande och hållbar utveckling. Granskningar visar att mänskliga rättigheter inte garanteras inom just Sidas stöd till företagssamarbeten (B4D). Statliga instanser och myndigheter lever inte upp till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter varken när det kommer till riktlinjer, rutiner eller implementering. Inom sektorn för utvecklingssamarbete där transparens är en grundbult i alla led är det anmärkningsvärt att det transfereras medel till privata företag som inte är transparenta gällande verksamheten och genomförande av risk- och konsekvensanalyser och hantering av kränkningar av mänskliga rättigheter (due diligence). Mot bakgrund av att markkonflikter orsakar att säkerheten för miljö- och människorättsförsvarare hotas i allt större utsträckning är det direkt motstridigt att affärsstödda biståndsformer fortgår då varken företagen eller myndigheterna kan påvisa att mänskliga rättigheter garanteras inom ramen för insatsen. Om Sverige i linje med Agenda 2030 ska bekämpa klimatförändringarna bör stöd ges till de aktörer som kämpar för klimaträttvisa inte till företag som exploaterar naturresurser och utgör ett hot mot lokalbefolkningens säkerhet.



Bilaga: Referenser-till-Klimatriksdagmotion.pdf

Åter Påverka politiken-sidan

181

1

0

P