Motion nr:83
Rubrik: Klimatanpassa barnbidraget!
Ämnesområde: Ekonomi och gröna jobb
Inskickad: 2018-02-19
Motionär:Ola Gabrielson (es.oo1540202594hay@n1540202594oslei1540202594rbaga1540202594lo1540202594)*
Ort:Enskede
 (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)

Föreslagna åtgärder:
Jag föreslår att

- flerbarnstillägget tas bort,
- barnbidrag betalas för ett eller max två barn,
- barnbidraget räknas upp proportionellt till föräldrarnas ålder.

Sammanfattning:
Överbefolkning är en starkt bidragande orsak till klimatkrisen. Speciellt mängden människor i den rika världen orsakar långt över sin andel av utsläpp per capita. Den familjepolitik som Sverige införde efter andra världskriget och som sedan kopierats av flera andra länder leder (vilket var avsikten) till allt fler medborgare. Konsekvensen blir högre belastning på naturresurser och klimat.

Om Sverige ska trovärdigt propagera för lägre klimatbelastning måste vi sluta stimulera befolkningstillväxt. Ett första steg vore att anpassa barnbidragen till klimatet.

Motiv och bakgrund:
Den socialdemokratiska visionen på 1930-talet om det goda samhället ledde till att makarna Gunnar och Alva Myrdal skrev boken 'Kris i befolkningsfrågan'. De räknade ut att befolkningspyramiden skulle innehålla allt fler äldre, vilka skulle via pensionen försörjas av relativt allt färre arbetande skattebetalare. Deras lösning var befolkningstillväxt, så att den unga delen av befolkningen alltid skulle vara många fler än de äldre. Det politiska resultatet blev barnbidrag och andra transfereringar till barnfamiljer.

Problemet med denna lösning är att den kräver ständig tillväxt för att fungera; i stort alltså samma problem som vårt ekonomiska system har. Exponentiell tillväxt slår förr eller senare i det Malthusianska taket. I just detta fall samverkar bägge tillväxterna till att vi mycket snabbt närmar oss taket.

Tyvärr har befolkningsfrågan en tendens både att misstolkas och att vara politiskt omöjlig. Vissa grupper anser att både problem och lösning finns i de fattigare länderna, utan att förstå att världens 10% rikaste (däribland nästan alla svenskar) står för mer än hälften av utsläpp och resursförbrukning. Andra försöker undvika frågan genom att säga att befolkningsökningen kommer att avstanna; vi kommer ihåg Hans Roslings presentation med lådor som förutsade att jordens befolkning kommer att stanna på 11 miljarder.

Men redan de 7,5 miljarder vi är nu är för många, speciellt om vi ska bibehålla och sprida en levnadsstandard ens i närheten av dagens rikas till alla människor på jorden. Skogarna orkar inte suga upp all den koldioxid vi släpper ut. Vi har redan huggit ner alltför mycket skog och gjort åkrar av dem. Åkrarna har vi sedan utarmat på näringsämnen så långt att det knappast går att odla på dem utan konstgödsel. Konstgödseln har sipprat ut i haven och orsakat kollaps av fiskbestånden, och andra arter dör av svält.

Världen, och framför allt den rika världen, måste arbeta för att minska sin befolkning för att kunna bibehålla en värdig standard. Sverige både kan och bör gå före, och ett konkret sätt att göra detta vore att sluta stimulera befolkningsökning genom att begränsa barnbidraget.

Detta kan göras på flera sätt. Enklast är att helt enkelt bara ge bidrag för ett eller möjligen två barn. Flerbarnstillägget måste naturligtvis slopas. Ett annat sätt, som föreslagits av bl.a. Olle Torpman i boken Miljöetik, kan vara att koppla bidraget till föräldrarnas (eller kanske yngsta förälderns?) ålder, för att på det sättet öka generationsgapet så att färre generationer lever samtidigt. Man skulle kanske också kunna införa att spara ihop till barnbidrag, likt hur pensionssystemet fungerar.

Det finns andra stimulanser för ökat barnafödande som kan diskuteras. Den subventionerade förskolan har så många andra fördelar för samhället att den antagligen inte bör röras, men vår mycket generösa föräldraledighet borde kunna diskuteras.



83

1

0

L