Motion nr: 32 Rubrik: Produktion av förnybar energi måste vara hållbar ur ekosystemperspektiv Ämnesområde: Skog, mark och vatten Inskickad: 2017-12-05 Motionär: Christer Borg (christer.borg@alvraddarna.se)* Ort: Näsåker Organisation: Älvräddarnas Samorganisation   (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)

Föreslagna åtgärder:
* Vattenkraft måste miljöanpassas fullt ut, oavsett storlek eller betydelse för elnätsreglering.

* Nya sätt att producera och lagra elenergi måste ges ökat forskningsstöd.

* Ekosystempåverkan måste minimeras och alternativa produktionsformer med mindre ekosystempåverkan utvecklas.

* Ökat stöd till och implementering av elreglering på konsumentsidan.

Sammanfattning:
Småskaliga vattenkraftverk under 1,5 MW effekt ska i första hand avvecklas för att uppnå god eller hög ekologiskt status. Vattenkraftverk över 10 MW effekt sak i första hand miljöanpassas genom minskad korttidsreglering, ekologiska flödesmodeller och där möjligt fiskvägar för upp- och nedströms vandring.

Alternativa lagrings- och elnätsregleringssätt är t.ex syntetiskt svängmassa som ersätter vattenkraftens systempositiva effekter på sekundskala. Styrning av konsumentsidan ger färre effektbehovstoppar och minskad elanvändning.

Motiv och bakgrund:
Forskning och vetenskap, bland annat från SEI (Stockholm Environmental Institute) visar att degradering av ekosystem och utrotning av arter och deras livsmiljöer rent kvantitativt har nått längre mot en ödesdiger katastrof än klimatförändringarna. Detta sägs inte för att minska betydelsen av klimatförändringarna, som just nu är på väg mot globalt katastrofala nivåer, utan enbart för att understryka att dessa liksom ekosystemdegradering är likvärdiga vad gäller akuta åtgärder och att de uppkommit av samma grundorsak: Ett icke hållbart utnyttjande av naturliga resurser på en planet med naturliga och okränkbara gränser för utnyttjande. När det gäller ekosystemdegraderingar är de limniska ekosystemen de som förändrats mest negativt de senaste decennierna.

Idag är inte ens 1 procent av svensk vattenkraft miljöanpassad enligt förslagen på åtgärder ovan. Vandringshinder, uteblivna minimitappningar, så kallade nolltappningar när hela älvar momentant förvandlas till sjösystem är regel utan i princip några undantag. Problemen har diskuterats intensivt på myndighets- och regeringsnivå sedan 2009 då EU:s vattendirektiv blev operativt i Sverige genom bildandet av fem regionala vattenmyndigheter med ansvar för åtgärdsprogrammens framtagande. 2012-2014 pågick på uppdrag av regeringen den så kallade Vattenverksamhetsutredningen som lade fram tre betänkanden.

Från 2014 till våren 2017 har så kallade högnivåmöten skett på initiativ av Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten, två nationella myndigheter med sektorsansvar. Deltagande var bl.a. Älvräddarnas Samorganisaion och tre andra miljöorganisationer samt representanter från de fyra stora kraftföretagen Vattenfall, Statkraft, Fortum och dåvarande E.ON (numer Sydkraft Power AB). Målet var att hitta minsta gemensamma nämnare för den oundvikliga miljöanpassningen av svensk vattenkraft.

De två centrala myndigheterna har också gemensamt tagit fram en Nationell strategi för miljöanpassning av svensk vattenkraft, senare under 2016 kompletterad med en rapport kallad Relativ reglerförmåga.

Hela processen med framtagandet av strategi och rapporter har skett utan sedvanligt remissförfarande. Detta har fått till följd att den storskaliga vattenkraften i det närmaste undgår miljöanpassning, något som branschen slagits för genom aktiv lobbyverksamhet riktad mot myndigheter och närings- och miljö- och energidepartementen. Argumentationen har varit att produktionen av förnybar el i Sverige är totalt avhängig den storskaliga vattenkraften och att den inte får minska i vare sig produktion eller effektreglering.

Detta påstående är inte belagt i de rapporter som tagits fram. Men det största problemet är att argumentationen för att inte miljöanpassa den storskaliga vattenkraften vilar på flera ur systemperspektiv felaktiga grunder. Dels tittar man bara på Sverige utan kopplingar till andra länder, vilket är totalt felaktigt då vi ingår i ett elsystem som är intimt ihopkopplat med hela Norden och norra Europa. Dels har man inte på något vis tagit höjd för alternativa regleringsmöjligheter som t.ex. utveckling av energilagring och syntetisk svängmassa, inte heller den reglering som kan ske genom att styra konsumentsidan med t.ex. smarta apparater och timbaserad eltariff mm.. Detta har fått till följd att vattenkraftens betydelse för elnätsreglering är kraftigt överdriven och utan att ta minst höjd för innovationer eller redan befintlig teknik. Detta har skett genom att branschen drar fördel av att vattenkraften i många decennier har haft ett renommé som ”ren” och förnybar produktion.

Problemet med vattenkraften är att den till skillnad från övriga tillgängliga elproduktionsformer som vindkraft och solenergi (solceller) i grunden bygger på att de ekosystemfunktioner som är grundläggande för ekosystemet måste tämjas och inlemmas i ett tekniskt system. Energin i vattendragen som transformeras till el är en grundläggande ekosystemfunktion utan vilken ekosystemet förlorar hela eller stora delar av förutsättningarna för att fungera. Detta gäller inte vare sig vindkraft eller solceller, som förvisso som all elproduktion påverkar ekosystem och miljö, men inte på samma systemgenomgripande sätt som vattenkraften.

För att nå ett klimatneutralt och hållbart samhälle krävs stora förändringar på många plan och inom många samhällssystem. Inom elproduktion måste de energislag som ger stor ekossystempåverkan dels uppmärksammas men framförallt åtgärdas. Om inte kan vi inte påstå att vi är på väg mot ett hållbart samhälle. I ett längre perspektiv är det motiverat och önskvärt att vattenkraft som elproduktion fasas ut helt så fort den kan ersättas med en eller flera källor som på alla miljöparametrar är likvärdiga eller bättre. För att nå dit krävs forskning och framförallt ett erkännande och en insikt att vattenkraften som elproduktion inte kan fasas in under betäckningen ”hållbar”.