Amanda Grönros från tankesmedjan Fores har skrivit att utförligt referat av Klimatriksdagens och Fores partidebatt 23 oktober 2017 i Immanuelskyrkan i Stockholm under rubriken “Parisavtalet, Klimatlagen – och sen då?“. Vi tackar för denna förträffliga service. Här följer referatet:
Karin Sundby från Klimatriksdagen och Clas-Göran Ydrefors från Immanuelskyrkan hälsade de över 300 åhörarna välkomna i den varmt och vackert röda kyrksalen, medan ungefär lika många följde den livestreamade debatten. Johan Kuylenstjerna från Stockholm Environment Institute inledde med en kortföreläsning utifrån forskarperspektivet. Det sker positiva och snabba förändringar menade han. Vi lever mitt i en stor transformation. Allt är inte nattsvart även om utmaningarna är enorma. Näringslivet är idag en stark pådrivare, exempelvis kan svensk stålindustri producera stål fossilfritt, och i USA utövar stora investerare påtryckningar på Trumpregimen.
Politikerpanelen utgjordes av Sara Karlsson (S), Jens Holm (V), Lorentz Tovatt (MP), Rikard Nordin (C), Lars Tysklind (L), Marie Malmer (M), Sofia Modig (KD) samt Martin Kinnunen (SD).
Hanna Stenegren från Fores ledde kvällens samtal med panelen, och fokuserade på tre teman som politikerna hade fått i förväg. Martin Hedberg, meteorolog och klimatföreläsare, kommenterade partiernas utsagor utifrån sitt perspektiv.
Tema 1: Partiernas viktigaste åtgärder för att nå klimatmålen och minska utsläppen
Partirepresentanterna fick kortfattat berätta om sitt partis viktigaste åtgärder för att nå klimatmålet inför nästa mandatperiod. Sveriges klimatmål är fastställda och klimatlagen är antagen av 7 av 8 partier (SD står utanför), men arbetet med utsläppsminskningen måste öka åtskilligt mer redan nästa mandatperiod för att man ska klara av dessa mål.
Vänsterpartiet betonade vikten av att ta kontrollen genom lagstiftning och tydligare politisk styrning, sätta slutmål för fossilbilar, prata om konsumtionen och om kortare arbetstider. Socialdemokraterna vill se åtgärder inom trafiksektorn som bonus/malus, bränslebyte till ekobränslen inom flyget och sjöfarten, agera inom EU-systemet, jobba med klimatanpassning. Miljöpartiet ville också adressera konsumtionsfrågan och agera inom EU, och menade att klimatfrågan måste lyftas i valet. Totalförbud för fossila bränslen är också nödvändigt.
Centern förordade grön skatteväxling, bioekonomi, nya innovationer, ta bort skattesubventioner för fossila bränslen. Liberalerna vill se marknadsstyrda styrmedel, fokusera på transportsektorn och personbilsflottan, och teknikskiften inom flera sektorer t ex jord- och skogsbruk, järn-, stål- och cementindustrin. Moderaterna tror på innovationer i basindustrin. Kristdemokraterna vill kräva totalstopp för fossila bränslen i hela EU, och få långsiktiga spelregler på marknaden. Sverigedemokraterna menade att om Sverige har för ambitiösa mål kan utsläppen öka globalt. Ny innovativ miljöteknik i hela världen är bättre alternativ.
Kommentar från Martin Hedberg: Ni borde fokusera mera på att jobba tillsammans med bra idéer och inte slå mot varandra. Det är bara 5% chans att nå 1,5 gradersmålet, tänk på att endast 4 graders sänkning av jordens medeltemperatur orsakade den senaste istiden.
Tema 2: Politiska styrmedel – investeringar och konsumtion
Tema 2 handlade om miljötekniska lösningar, vilka investeringar behövs enligt de olika partierna? En följdfråga på detta tema var hur ska Sverige hantera problemen med de konsumtionsbaserade utsläppen. Det finns en strategi för hållbar konsumtion, men svenskarnas konsumtionsutsläpp är fortsatt höga. Vems ansvar är dessa utsläpp samt vilket ansvar har politikerna?
I denna fråga var många av partierna överens om att det behövdes fler långsiktiga mål och investeringar i ny forskning. Allianspartierna betonade vikten av konsumentmakten och att förorenaren ska betala, även utomlands. Centerpartiet ville även satsa på en mer lönsam marknad för de som vill investera i nya miljövänlig teknik, som b.la. en höghastighetsjärnväg. Miljöpartiet vill uppnå ännu mer än bara långsiktiga mål, de vill införa mer hårdare krav med liknande resultat som på drivmedelsbolagen. Vänsterpartiet drar liknelser med välfärdsstaten för att poängtera att det behövs fler klimatinvesteringar. De som skiljde sig var från dessa åsikter var Sverigedemokraterna som tyckte att staten inte skulle blanda sig i nya tekniska lösningar överhuvudtaget, utan istället stödja befintlig infrastruktur som t.ex. laddstolpar. Kristdemokraternas representant visste inte var de stod i frågan.
Angående de konsumtionsbaserade utsläppen har vänsterpartiet en reservation mot klimatmålen då de inte tycker att det var tillräckligt ambitiöst. De vill ha ett konsumentbaserat utsläppsmål också, vilket var uppskattat av publiken. Vilket även miljöpartiet håller med om samtidigt som de även vill se över resebidraget och subventioner till flygplatser. Centerpartiet vill istället satsa på mer effektiva styrmedel som ger effekter här i Sverige, att satsa mer på tjänstekonsumtion och mindre på prylkonsumtion. Socialdemokraterna vill införa etappmål, och vill också ta tag i den jobbiga frågan om köttkonsumtion. Liberalerna vill höja skatt på nya bilar som släpper ut mycket men är emot bonussystemet för miljöbilar. Kristdemokraterna uppmärksammar grön skatteväxling men vill också underlätta för konsumenterna val genom ny forskning, har en stark tilltro till personers förmåga att välja rätt. Sverigedemokraterna anser att man inte kan styra över vad de andra länderna gör, vill satsa på eget jordbruk och mer svensk livsmedelsförsörjning.
Sammanfattningsvis poängterar Martin att om det är någon nation som kan leva hållbart så är det Sverige som har extremt bra förhållanden. Tycker att panelen vill samma sak men borde jobba mer tillsammans för att bli en förebild. Det handlar om för små steg. Det måste hända saker både nu och på lång sikt.
Tema 3: Transporter
Transportsektorn tillhör den mest brådskande sektorn men där utsläppsminskningar går långsammast, och har även ett eget sektormål. Det är nödvändigt att minskningarna sker ännu fortare än vad de gör i nuläget. Frågan som ställs blir därför vem som ska ansvara för utrikestransporter (flyg och båt). Här skiljer sig åsikterna inte i lika stor grad åt. Majoriteten av partierna tycker att man ska satsa på att ändra förutsättningarna för bättre drivmedel. Det blir en het diskussion om flygskatten där regeringspartierna och V är för, och allianspartierna är emot. Sverigedemokraterna anser att detta är för svårt för Sverige att ändra och att man istället ska satsa mer på att minska kolindustrin utomlands.
På ja eller nej frågorna fick samtliga partier visa upp sin åsikt med en tumme upp eller ner-skylt:
Flygskatt– Regeringspartierna tummen upp, alliansen + SD tummen ner.
Bonus-malus– Liberalerna och Sverigedemokraterna ger tummen ner, resten är för. Kristdemokraterna går dessutom ut med att de har ändrat inställning i frågan och är numera för detta system.
Höghastighetståg– Ja för regeringspartierna, KD och C. De 3 andra nej.
Kvotplikt– Alla tummen upp.
Miljözoner– 5 tummar upp och två tummen ner.
Reformerat reseavdrag– Fem tummen upp. KD osäker, SD vill öka de andra vill minska… M vill behålla men öka kontrollen.
Sammanfattning av Martin som poängterar att de glömt bort oljan i debatten, att man är beroende av att köpa det från andra länder och problemen med ”Stranded assets”, dvs investeringar i olja som blir värdelösa.
Amanda Grönros, praktikant Klimat och miljö, Fores