Föreslagna åtgärder:
- Att stärka distributionssystem och infrastruktur för lokala produkter till lokal marknad

- Att fördela offentliga medel efter nytta och långsiktighet (ej volym) och sluta subventionera miljöskadlig verksamhet

- Att stärka kontakt mellan producent och konsument, tex genom att underlätta företagsmodeller utan mellanhänder

- Att verka för innebörden i UNDROP (1) och ILO 169 (2)

Sammanfattning:
Att övergå till en lokalproducerad kost är en av de största åtgärderna som en privatperson kan göra för att minska sitt koldioxidutsläpp. Men livsmedelssystemet är utformat på ett sätt som gör det svårt för både konsumenter och producenter att skapa omställning av jordbruket. Därför vill vi se åtgärder som förbättrar förutsättningarna till försäljning av lokala livsmedelsprodukter på lokala marknader. Dessa insatser skulle även stärka svensk beredskap för klimatkrisen, gynna den biologiska mångfalden, stärka svensk matsuveränitet, ge en mer levande landsbygd och öka vår livskvalité.

Motiv och bakgrund:
Livsmedelssystemet är en av de industrier med störst klimatpåverkan och matkonsumtionen är en av de största utsläppskällorna för individen i Sverige. Samtidigt har jordbruket en fantastisk potential att binda kväve, berika biologisk mångfald och stärka ekosystemens funktioner. Men istället för att bidra till omställningen så driver svenska regler och kvoter jordbruket mot monokulturer för export, vilket gör att nästan all mjölk som produceras i Sverige exporteras som mjölkpulver och nästan all fisk som landar i Sverige blir fiskmjöl. Konsekvenserna blir att svenska producenter inte kan bedriva mathantverk för den lokala marknaden: det är generellt väldigt svårt att försörja sig på en hållbar livsmedelsproduktion, det innebär också att även den medvetne konsumenten har svårt att handla klimatsmart.

Coronapandemin har visat på sårbarheten i livsmedelsstrategin. I en allt mer globaliserad värld uppnår Sverige inte ens minimal självförsörjning av livsmedel och är därmed utlämnat åt världshandelns nycker. Om transporterna sinar under framtida kriser och Sverige skärs av från omvärlden är det inte mycket som hindrar att hungern för första gången på över ett sekel tar kontrollen över Sverige. Att ställa om livsmedelssystemet minskar utsläppen och stärker Sveriges civila beredskap inför klimatkriser. Insatser behöver göras för att stärka hushållens, kommunernas och regionernas beredskap - men främst måste insatser göras på den nationella nivån för att möjliggöra att jordbruket blir en omställningsmotor för klimatet. Att genomföra denna motion bidrar dessutom till flera av de mål som Sverige skrivit under, miljömålet om ett rikt odlingslandskap och mål 2, 12 och 15 i Agenda 2030.

Vad som behövs är ett jordbruk som har ett kretsloppstänkande, jobbar med omgivande ekosystem och stärker dess funktioner. Jordbruket måste också ta hänsyn till sociala aspekter för ett rättvist och hållbart livsmedelssystem. För att lyckas med detta måste småskaliga, hållbara producenter få mycket större inflytande över processer som påverkar dem och tillgång till offentliga medel för att utveckla ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara anpassade jordbrukstekniker. Samtidigt vill se skapande av incitament för en ny generation av hållbar livsmedelsproducenter i Sverige, därför måste de hinder som finns för att möjliggöra en levande landsbygd undanröjs. Bland annat genom att möjliggöra distributionssystem och infrastruktur för lokala produkter till lokal marknad, i dagsläget är det mycket svårt för någon som inte ansluter sig till storskaliga grossist system med dess krav om likformighet och stordrift att ens nå fram till potentiella kunder. Förutom mångfald på åkern, i skogen, haven och tallriken så behövs det möjlighet till mångfald i affärsmodeller som kopplar samman producent och konsument. Det finns gott om exempel lokalt världen över att inspireras av.(3) Med rätt stöd kan de blomstra, snarare än som idag vara ett undantag.

Ett tydligt exempel på hur det dominerande livsmedelssystemet däremot dödar jordklotets förmåga att binda koldioxid är exploateringen av Amazonas (ivrigt påhejad av västvärldens köttkonsumtion) och den omfattande förstörelsen av världens hav. För att skapa ett hållbart fiske i Östersjön så behövs kvotfördelningen ändras från industrifisket till det småskaliga, kustnära, lokalt landade fisket som är avsett för humankonsumtion. Om all landad fisk gick till humankonsumtion skulle svensken kunna äta mer hållbart producerad fisk, samtidigt som kustsamhället skulle få revansch och fiskbestånden återhämta sig. Vi behöver ett nytt livsmedelssystem som gynnar den lokala produktionen istället för att förstöra den, och som inte innebär total utsugning av naturresurser på andra sidan jorden. En viktig åtgärd är att begränsa subventioner och offentliga medel till verksamhet med skadlig påverkan på klimatet, den biologiska mångfalden, matsuveränitet och människors livskvalité. Det finns flera exempel på där Sveriges, EU:s (4), och FN:s jordbrukspolitiska insatser har rent kontraproduktiva resultat för utsläppsminskning och klimatanpassning. Nuvarande utformning av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och handelsavtalet EU-Mercosur (5) är exempel på åtgärder som ökar utsläppen, försämrar klimaträttvisa, matsuveränitet, och ekosystemens motståndskraft både i Sverige och världen.

Vidare finns det många goda exempel (6) på hur etableringen av lokala marknader varit avgörande för utvecklingen av hållbara jordbruksmetoder enligt agroekologiska principer, en levande landsbygd med möjlighet till stolthet och självförverkligande, samt lokal organisering för omställning. Mat är avgörande för mänsklig överlevnad och hjärtat i de flesta kulturer, det bör också vara motorn i omställningen för klimatet.

Källor:
(1) framtidsjorden.se/undrop-svenska
(2) ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=NORMLEXPUB:12100:0::NO::P12100_ILO_CODE:C169
(3) framtidsjorden.se/var-verksamhet
(4) framtidsjorden.se/tid-for-battring-i-klimat
(5) framtidsjorden.se/eumercosur