Föreslagna åtgärder:
Att Sverige inom FN och genom andra relevanta internationella forum ska arbeta för en universell deklaration för Naturens rättigheter och för att stärka miljöförsvarares rättigheter.

Att Sverige bör även tillsätta en statlig utredning med syfte att ta fram ett förslag på hur naturens rättigheter kan integreras i svensk lagstiftning.

Sammanfattning:
Det är hög tid att Sverige också bidrar till att erkänna naturens rättigheter och stärka miljöförsvarares rättigheter. Människans relation till naturen kräver en omställning. Av en sådan omställning följer även ett juridiskt paradigmskifte där naturen inte längre ses som en resurs för människan att bruka nästan oinskränkt. Det sker redan en global rättsutveckling där ett sådant förändrat förhållningssätt har gett avtryck, bland annat i rättsutvecklingen för naturens rättigheter och genom Escazù avtalet. Sverige bör följa denna utveckling.

Motiv och bakgrund:
Människans förhållande till planeten är ohållbar och därför behövs en omställning av denna relation. Runt om i världen får långsiktigt hållbara livsmiljöer stå tillbaka för kortsiktiga vinstintressen och exploatörer som orsakar irreversibla miljöskador. Nuvarande miljölagstiftning är otillräcklig för att komma till rätta med miljökrisen eftersom den snarare legitimerar miljöskada. Avgörande för att komma till rätta med den eskalerande klimatkrisen är även att förändra vår relation till naturen. Vi behöver skapa en harmonisk relation. Att erkänna naturens rättigheter är ett sätt att förverkliga en sådan relation.

Ett erkännande av naturens rättigheter är en viktig klimatåtgärd eftersom det adresserar problemens kärna. Det skulle bl.a stoppa många av växthusgasutsläppen direkt vid utsläppskällan. Bland annat olja, gas, oljesand och mineraler skulle inte kunna utvinnas om det riskerade att rubba ekosystem, eftersom de har rättighet att existera. Atmosfären är dessutom del av jorden och bör alltså även den innefattas i rättssubjektet naturen. Klimatförändringarna ställer också frågan om solidaritet på sin spets. De som drabbas värst av klimatförändringarna är inte de som orsakat den. Särskilt fattiga kvinnor i syd och urfolk över hela världen är extra sårbara för klimatförändringarna. I Sverige drabbas bland annat den samiska renskötseln extra hårt.

Att erkänna naturens rättigheter innebär ett juridiskt paradigmskifte som tar oss ur ett antropocentriskt system som endast sätter människan i fokus. I praktiken betyder det att tillskriva naturen rättigheter enligt lag. Det handlar om att erkänna att våra ekosystem med dess växter, djur, vattendrag och landskapsformationer har rättigheter i kraft av att de existerar, inte bara som ägodelar eller tjänster för människan.

Idén om att naturen har rättigheter är sprungen ur urfolksrörelser över hela världen där kopplingen mellan natur och människa är grundläggande eftersom man i alla tider varit beroende av ekosystemen och sett det som en självklarhet att vårda dem. Vi måste lära av detta. Exempel från hela världen visar att det inte är någon utopi att tillskriva naturen rättigheter utan ett fullt möjligt alternativ. I såväl Ecuador som Bolivia har naturen tillerkänts rättigheter i lag. Specifika floder och berg har tillerkänts status som juridiska personer i Nya Zeeland och Indien. I USA har ett trettiotal kommuner antagit lokala förordningar som ger naturen en starkare rättslig ställning. Att erkänna sådana rättigheter hindrar inte all mänsklig användning av naturen, utan innebär att mänsklig verksamhet behöver respektera ekosystemens och arternas förmåga att utvecklas och bevara sina livsuppehållande funktioner.

Vi föreslår att Sverige verkar internationellt för naturens rättigheter och att Sverige som första steg tillsätter en statlig utredning för att undersöka hur naturens rättigheter kan integreras i nationell lagstiftning. I en sådan process ser vi det också som självklart att man involverar samiska representanter, vilka har en natursyn vi alla kan lära av och som bär på traditionell kunskap om hur man skapar en bärkraftig livsmiljö i Sverige. Escazù avtalet ett regionalt avtal i Latinamerika och Karibien om delaktighet, tillgång till information och rättsskipning i miljöfrågor är det första internationella avtalet i världen som stärker miljöförsvarares rättigheter och förstärker kopplingen mellan mänskliga rättigheter och skydd för naturen. Sverige bör lära av detta. Om riksdagen lagstadgade om naturens rättigheter skulle vi bli det första landet i Europa som tog ett sådant steg. Det är viktigt, både för Sveriges natur och oss medborgare, men även för klimat- och miljöarbetet globalt.

Men – att att enbart lagstifta om naturens rättigheter är inte tillräckligt. Rättigheterna för de som idag med livet som insats försvarar naturen måste stärkas. Sverige bör därför i samband med arbetet för naturens rättigheter även verka för att skyddet för miljöförsvarare stärks. Paradoxalt nog är de som drabbas hårdast av miljö- och klimatkrisen just de grupper av människor vars sätt att leva präglats av någorlunda harmoniska relationer till sina naturliga omgivningar. Urfolk och småbrukare tillsammans med andra miljöförsvarare får på grund av sin kamp till försvar av naturen från hänsynslös exploatering betala med sina liv och sin säkerhet. Därför ser vi som av största vikt att miljöförsvararnas rättigheter stärks som ett led i arbetet för att försvara naturens rättigheter och de mänskliga rättigheterna.
Sverige behöver verka för ökad förståelse kring behovet av att det intersektionella rättviseperspektivet i klimat- och miljöfrågan. Kränkningar av naturens rättigheter drabbar, förutom djur- och växtriket, vatten, marken och luften, även de grupper av människor som redan är förtryckta och marginaliserade i samhället.