Motion nr:(21)
Rubrik: Anslag i budget 2022/23 med 500 miljarder kr med syftet att nå en kraftfull minskning av växthusgaser globalt.
Inskickad: 2021-10-26
Motionär:Mårten Procopé (Kontakta motionär)
Ort:Ljuskärrsvägen 79, 133 31 Saltsjöbaden
Organisation:World Advisory Business Operations - Sweden
Ämneskategori: Samhällsorganisering och systemförändring

Föreslagna åtgärder:
Nödläge utropat av FN. Tipping-points år 2030. Globalt ansvar att ställa om.
Använd högst 100 miljarder kr till insatser inom Sverige.
400 miljarder för globala satsningar.
Omgående anslag för grundforskning med geotermisk energi (1 miljard kr).
Stöd till fordonsanpassning för vätgas.
Säkra investeringar mot solstormar.

Sammanfattning:
Jag föreslår att en global satsning genomförs på vätgasproduktion och ett "vätgassamhälle". Sveriges riksdag skall satsa 500 miljarder kr. För fordon med fossilbränslen som bensin eller diesel, måste man direkt utveckla billiga anpassningar, som möjliggör att de befintliga motorerna kan köras på billig vätgas i kombination med syrgas. Då elimineras alla utsläpp av dels växthusgaser (koldioxid) och samtidigt även hälsovådliga eller försurande gaser (främst kväveföreningar).
Vätgas kan även nyttjas för uppvärmning och lagring av el. Vi hinner inte att gå andra vägar nu. Hushållen har inte råd.

Motiv och bakgrund:
Ett nödläge är utropat av FN. "Tipping-points" bedöms uppnås 2030, om inte samtliga mänskliga utsläppskällor elimineras dessförinnan. Många ledare arbetar nu med tidplaner, som sträcker sig för långt fram i tiden och inte styrs av vetenskapligt fastställda "Tipping-points". Alla nationer har ett globalt ansvar för atmosfären, som är en gemensam resurs (som inte känner några gränser). De föreslagna medlen föreslås investeras i växthusgaseliminering på platser och för verksamheter, där de största globala effekterna och vinsterna förväntas bli uppnådda. Om Sveriges Riksdag beslutar att tillstyrka motionen, bedöms detta medföra, att andra nationer också börjar sträcka ut hjälpande händer.
Någon måste våga gå först i nuvarande läge.
En nödvändig produktionskapacitet för en övergång till ett "elektrifierat samhälle", bedöms som orealistisk att åstadkomma inom den tidsram som står till buds. Köpkraften för majoriteten av världens befolkning bedöms även förbli så låg, att även om en mirakulös industrisatsning skulle ske, så kan de flesta individer inte betala priset för den nya tekniken. Tekniska svagheter med den nya tekniken är dessutom dåligt utredda. Från de källor som jag har konsulterat, bedöms nästa svåra solstorm (något som regelbundet drabbar jorden - senast år 1859), kunna förstöra mycket av nuvarande och kommande lösningar med el-teknik. Ett utvecklingsarbete krävs, innan en stor produktion startas. Vi är idag inte mogna för en snabb omställning till elektricitetsanvändning i ännu större skala än den vi har nu.
Mitt förslag är istället att vi bibehåller och justerar de lösningar som nu är i bruk och anpassar våra samhällssystem för transporter, uppvärmning och varuproduktion. Den bästa möjliga vägen är f n , enligt min bedömning, en bred och snabb satsning på vätgasteknik. Med en sådan lösning kan vi tills vidare bibehålla dagens explosionsmotorer och samtidigt helt eliminera samtliga skadliga utsläpp i atmosfären. Vätgasen ger inte upphov till växthusgaser och de övriga skadliga ämnen som kan uppstå, när vanlig luft används i explosionsmotorer, kan elegant elimineras, om man förutom vätgasen använder ren syrgas istället för luft. Då bildas ren vattenånga.
Vätgasen är dessutom en mycket bra "energibärare" och endast ett kilo vätgas kan driva en bil i 10 mil. Enligt beräkningar i USA blir vätgasen betydligt billigare att köra t ex bilar på, än dagens fossila bränslen eller biobränslen. Vätgasen kan med fördel också användas för uppvärmning av hus och när den tillverkas genom elektrolys (där man med hjälp av elström sönderdelar vanligt rent vatten i vätgas och syrgas) får man lagom mycket av resp. gas för balans vid användning. För våra elleverantörer är vätgasen intressant, som en lagringsbar produkt, som kan samlas in när mycket el produceras i olika nät och sedan användas för att göra ren elström av, när behovstopparna infaller.
För att kunna nyttja vätgasen i våra nuvarande vanliga bensin- och dieselbilar, behövs en liten ombyggnadssats. Här behöver snabbt stora resurser skapas för att utveckla sådana. Anpassningarna måste utvecklas för varje bilmärke och motorlösning och sedan behövs fabriker för att tillverka dessa byggas upp. Denna satsning är dock enligt min bedömning möjlig för världen att klara av inom tidsramarna. På köpet kan bilarna utnyttjas under hela sin tekniska livslängd och alla bilhushåll i t ex glesbygd med långa körsträckor och små inkomster kommer att få mer över i familjebudgeten än idag och samtidigt spara miljön och klimatet. Även våra lantbrukare kommer att kunna producera maten billigare, när deras kostnader för drivmedel drastiskt minskar. För kollektivtrafiken minskar också kostnaderna, när bränslet blir billigt.
Som en del för att åstadkomma en "klimaträddande" omställning kommer mycket elenergi att behövas. Om vi vill åstadkomma resultat för klimatet måste vi samtidigt peka på en lösning för elproduktion utan negativa effekter på atmosfären. En lösning av detta måste således beskrivas för att ett genomförande i praktiken skall vara möjligt.
Här förordar jag geotermisk energi. Jorden är ett glödande klot med en tunn hinna, som vi kallar jordskorpa. Genom att djupborra förbi nivån, där berget är +100°C, kan vatten upphettas och som het vattenånga driva turbiner som sammankopplade med elgeneratorer producerar elström. När ångan kondenserats till vatten, kan den värma bostäder och därefter på nytt pumpas ned och upphettas till ånga. Dessa elverk kan placeras nära konsumenterna och ledningarna säkras mot farliga strömmar, när nästa solstorm drabbar oss.
En del av de ekonomiska medel som jag föreslår skall satsas av riksdagen, bör användas till nödvändig grundforskning runt den geotermiska energin. Kostnaden för borrhål vid en testanläggning kostar i storleksordningen 100 miljoner kronor och enbart i Sverige behöver vi kanske tio testanläggningar, då berggrunden varierar mycket. För den i detta sammanhang lilla kostnaden 1 miljard kronor, kan vi prova ut tekniken.



21

1

1

0

L