Föreslagna åtgärder:
- Behåll samma system under lång tid
- Gör det enkelt att köpa biljett – återinför biljettförsäljning och bemanning på stationerna
- Inför möjlighet att köpa biljett på tåget till måttlig merkostnad
- Gör biljetterna opersonliga igen
- Låt färdbiljetten vara giltig i t.ex. två månader
- Låt SJ-tåg/fjärrtåg ingå i det kommande nationella biljettsystemet för kollektivtrafik

Sammanfattning:
Om vi vill minska klimatutsläppen från trafiken behöver vi föra över resor från bil till tåg. Det behöver då dels bli billigare att ta tåget (se andra motioner) och dels enklare att göra det, helst lika enkelt som att ta bilen.

Det är även viktigt att inte systemet ändras alltför ofta, sällanresenärer ska inte behöva börja om från början i ett nytt system vid var och varannan resa. Flera olika sätt att köpa biljetter bör erbjudas.

Det behövs alltså ett kundorienterat system istället för det nuvarande företagsekonomiskt orienterade.

Motiv och bakgrund:
För den som har en bil är det mycket enkelt att hoppa in i den och köra iväg. Det borde vara nästan lika enkelt att ta tåget. Att tågresan innebär att passa en tid för avgång till skillnad från bilen som alltid väntar in, det går förstås inte att komma ifrån. Men allt annat som kan göra det krångligt för resenärerna bör åtgärdas. Hela systemet kring tågresan bör utformas med enkelhet och tillgänglighet för kunden som viktigaste faktor, inte bara vara företagsekonomiskt orienterat.

Det är många som har för avsikt att ta tåget istället för bilen på längre resor. Sedan blir det inte alltför sällan bilen i alla fall. I många fall nämns som anledning ett pris för tåget som är två eller tre gånger högre än för motsvarande bilresa (se annan motion), i andra fall spelar det gissningsvis in att det är krångligt att veta hur det går till att resa på annat sätt än det vanliga.

De personliga biljetterna behövs inte i en fast prisstruktur utan lotteriinslag (se annan motion), vilket skulle underlätta livet för t.ex. barnfamiljer. Om en förälder som skulle åka till släkten eller på ett nöje tillsammans med barnen blir krasslig eller får annat förhinder, kan den andra föräldern enkelt göra resan istället.

Färdbiljetten bör gälla i t.ex. två månader så att resan kan skjutas upp vid mindre förhinder. Det räcker att det finns platsbiljetter som är bundna till ett visst tåg. I den mån det är svårt att planera för lagom antal vagnar per tåg, kan vissa vagnar enbart ha reserverade sittplatser, medan andra tillåts att bli lite mer fullbesatta med stående passagerare. Om tåget ska kunna konkurrera med bilen, måste mer spontant resande bli möjligt både prismässigt och kapacitetsmässigt. Nu är det resenärerna som får ta olägenheterna av detta, istället behöver tågoperatörerna få anslag att ta höjd för variationer i resandet i rimlig utsträckning. Även möjligheten att köpa biljett på tåget till ett måttligt merpris är viktig för att spontanresandet med tåg ska kunna konkurrera med bilen.

Det kommande nationella biljettsystemet för kollektivtrafik ska förstås gälla även för tågen, och för samtliga tåg. I den mån det krävs högre priser för vissa snabbtåg bör det framgå redan vid påstigningen för att undvika överraskningar för resenärer som riskerar att gå på fel tåg.