Föreslagna åtgärder:

Vi behöver omgående
• bygga en nationell organisation för att arrangera Medborgarråd,
• lagstifta om Medborgarrådens formella position,
• utbilda specifika yrkesgrupper (se separat motion),
• skapa en bred informationskampanj för en ökad förståelse om Medborgarråd.

Sammanfattning:
Medborgarråd är en utveckling av demokratin, en ”Demokrati 2.0”. I huvudsak är det en utvidgning av remissinstitutionen för att låta ett slumpartat urval av befolkningen ge sitt utslag. Den är speciellt lämplig för att behandla frågor som den representativa parlamentarismen inte klarar, som djupa etiska frågor och frågor på mycket lång sikt.

Förutom i de riktigt svåra frågorna är det lämpligt att använda Medborgarråd för att förankra lokala beslut som påverkar många människor.

Motiv och bakgrund:


Vart fjärde år väljer vi dem som ska styra oss nästa fyra år. Under den tiden kommer det att hända mycket; vissa händelser kommer att vara förutsägbara, men de allra flesta större frågor som våra styrande kommer att behöva ta ställning till, frågor som påverkar hela befolkningen, blir överraskningar. Vem kunde till exempel vid valet 2018 förutsäga att Sverige kommer 2020 att behöva försvara sig mot en invasion av virus, med effekter i flera år?

Därför är de allmänna valen i huvudsak en fråga om förtroende. Vilket parti och partiledare kommer att ta beslut som gynnar mig? De valprogram som alla partier presenterar är också till för att skapa förtroende, ofta med att lova ”förbättringar” inom områden som partierna tror att väljarna prioriterar. Hur parti och partiledare sedan hanterar överraskningarna kan vi bara gissa.

Därför finns det remissrundor. Remisser är ett slags icke-demokratiskt sätt att rösta om större beslut i sakfrågor under de fyra åren mellan valen; ofta handlar det om åtgärder som inte förutsågs vid senaste valet. Remisser är icke-demokratiska på så sätt att Regeringen bestämmer vem som får inflytande; i huvudsak tillfrågas näringsliv och politiska organ som kommuner och nämnder. Befolkningen, som ofta är mest påverkad av frågan, anses representerad av de politiska organen (som alltså valdes på en annan grund).

Å andra sidan är remisser en mycket mer genomarbetad form av beslutsfattande än de allmänna valen. Alla remissinstanser får del av ett omfattande underlag av utredningar och kan dessutom diskutera frågan sinsemellan. Remissvaren underförstås syfta till ”landets bästa”, men vad som är bäst för landet är naturligtvis färgat av remissinstansens intressen.

Denna metod för beslut har allvarliga demokratiska problem, och speciellt då det gäller beslut som har långsiktiga effekter. Politiska organ har alltid ett fyraårsperspektiv, och privata företag oftast mycket kortare än så. När det gäller klimatåtgärder, som har effekter i hundratals och vissa fall tusentals år, är remissen en totalt tandlös metod. Att ge ”naturen om tusen år” politiskt inflytande är svårgenomförbart, men åtminstone kan vi söka stöd i det mest långsiktiga beslutsunderlag vi kan hitta. Klimatvetenskapen kan ge oss kunskaperna om vart vi är på väg, och människor har perspektiv på vad som händer i deras egna och deras barns och barnbarns liv.

Detta är grunden för Medborgarråd, att göra folket till remissinstans. Det är logistiskt svårt att ge hela folket tillräcklig kunskap för ett bra beslut, därför väljs ett statistiskt representativt urval medborgare till deltagare. Dessa får en grundlig genomgång av fakta och forskningsläge av oberoende experter. De får också höra partsinlagor från berörda delar av näringsliv och civilsamhälle. Därefter spenderar de gott om tid i djup och saklig diskussion med de andra deltagarna, för att till slut komma till ett beslut om lämpliga åtgärder.

Förutom i de riktigt svåra frågorna är det lämpligt att använda Medborgarråd för att förankra lokala beslut som påverkar många människor. I dessa fall kan en enklare form, med färre experter och kortare tid för diskussion, vara lämplig.

Medborgarråd fokuserar på sakfrågor och är därmed en mycket bättre metod att förankra svåra beslut än Folkomröstningar, vilka tenderar att följa partilinjerna.

Medborgarråd är en utveckling av demokratin, en ”Demokrati 2.0”, men ingenting nytt. Den har anor från antikens Grekland, och har i modern tid använts i stora delar av den demokratiska världen för att lösa frågor som den traditionella representativa parlamentarismen gått bet på. Den är inte idealisk för så långsiktiga frågor som klimatet, men antagligen den bästa metod vi kan få. Fördelarna är många; förutom att den baseras på bästa tillgängliga vetenskap så är den en metod att förankra svåra beslut bland väljarna. I en tid av ökande politikerförakt och splittring i samhället ger Medborgarråd en tydlig signal om vad ”vanliga” människor väljer då de får ta del av hela bilden. Deltagarna kan inte heller anklagas för korruption eller svängdörrsbeteende eftersom de utses slumpartat och efter beslutet återgår till sitt vanliga liv. Lobbyister kommer inte att hinna få inflytande då många människor samlas under en kort tid.

Vi behöver snarast initiera och driva en uppbyggnad av struktur för Medborgarråd. Det är mycket praktiskt som ska till, såsom utbildning av organisatörer och annan personal (se separat motion), inventering av lämpliga lokaler runt landet och bokning av dessa, lagstiftning om Medborgarrådens formella position, och en informationskampanj till hela befolkningen om vad som sker. Detta måste börja omedelbart.