Föreslagna åtgärder:
Vi behöver
• inventera historiska och nutida skador på människor, klimat, och miljö som medvetet orsakats för ekonomisk vinning
• spåra upp var dessa ekonomiska resurser finns nu, exempelvis som eget kapital i företag eller som privat förmögenhet
• se till att dessa resurser används för att i görligaste mån reparera de skador och följdskador detta orsakat

Sammanfattning:
Historiska och nutida vinster som skapats genom medveten skada på människor, natur och klimat bör spåras och återbördas till samhället, för att i görligaste mån reparera de skador de är grundade på.

Motiv och bakgrund:

Den nyliberala marknadsekonomin följer inte sina egna principer. Från den dag ekonomerna införde ”externa effekter” för att förenkla och anpassa sina modeller till industrins behov har ”den fria marknaden” varit en sluttande spelplan, till förmån för producenterna.

I dessa externa effekter ingår nämligen många av de kostnader som produktionen medför: Miljöförstöring då råvaror odlas eller utvinns, avfall och andra utsläpp vid produktion och konsumtion, yrkesskadade eller utslitna arbetare, samhällskostnader kring nyetablering och nedläggning, osv; dvs typiskt de kostnader som samhället/skattebetalarna brukar stå för.

Vad detta betyder, i enkla ord, är att det producerande företaget får vinsterna av produkten medan skattebetalarna får betala en stor del av kostnaderna. ”Den fria marknaden”, vilken antas befolkas av likställda parter som alla bedömer sina vinster mot kostnader innan de ingår en affär, fungerar alltså inte eftersom vinst och förlust inte balanseras mot varandra.

Denna obalans syns mycket tydligt då det gäller företagande som exploaterar naturresurser. Ett tidigt historiskt exempel är timmerexport. Vartefter andra länder kalhuggit sina egna skogar började de leta timmer på nya ställen. Öarna utanför svenska västkusten låg bra till -lätt att komma åt träden, och lätt att frakta hem träden genom att dra dem efter en båt. Öarna kalhöggs en efter en, och den jord som byggts upp under tusentals år spolades bort. (Var det någon som trodde att de bohusländska kobbarna alltid varit kala stenöar?) ”Företag” startades för att tjäna pengar på denna skövling, lika ofta inhemska som utländska. När träden på öarna tog slut flyttade man till fastlandet och uppåt älvarna för att hugga där.

Ett fåtal människor blev rika på kuppen, men landet och naturen fattigare. Denna story är inte unik, samma sak har hänt om och om igen då någon upptäckt att man kan bli rik genom att skövla. Sverige som land har förlorat, men ett litet antal familjer blev riktigt förmögna; i många fall de familjer som nuförtiden ses som svenskt näringslivs bas. Och Sverige är inte unikt, snarare tvärtom -samma story ses i de flesta länder. Vi svenskar kan förfasa oss över vad Bolsonaro och hans medbrottslingar gör med Amazonas, men då måste vi komma ihåg att samma sak händer här.

De senaste seklens ekonomiska historia -i stora stycken detsamma som kapitalismens historia - är full av exempel där en resurs som ingen verkade äga skövlats och transformerats till privat förmögenhet. De allra värsta exemplen är då människor stals och såldes, men principen är densamma: Ta så mycket du kan så länge ingen gör för mycket motstånd. Med en modern eufemism kallas detta ”entreprenöranda”.

Så nu står vi alltså med en situation där skövlingen gått så långt att vi inte säkert kan säga att planeten kommer att vara beboelig för människor om hundra år, samtidigt som någon hundradel av en hundradel av en hundradels procent av jordens befolkning anser sig så rika att de på allvar överväger att kolonisera andra planeter, t.ex. att ”terraforma” Mars.

Detta är fullständigt oacceptabelt. Att låta dem hållas skulle vara ett enormt misstag och ett enormt svek mot alla de djur, växter, och människor som hade kunnat leva på jorden. Ofattbara rikedomar har stulits från natur och framtid och samlats till ett litet antal personer. Dessa resurser måste återtas och användas för att återställa vår planet så gott det går -vi måste ”terraforma” Jorden.