Två och en halv månad har gått sedan jag flyttade till Bryssel och påbörjade min praktik på Sveriges ständiga representation vid EU. Under den tiden har det hunnit hända mycket i EU-bubblan och jag tänkte förklara en av de händelserna som det pratats mest om, medan jag låter bli att uttala mig om Brexit-härvan.
Den 10 september presenterades kandidaterna till kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyens team för perioden 2019–2024. Var och en av kandidaterna, även kallat kommissionärerna, i hennes team fick med sig varsin portfölj, alltså det området som de ska ansvara för under mandatperioden. Sveriges Ylva Johansson ansvarar exempelvis för EU:s inrikesfrågor. Därefter genomgick kommissionärerna varsin tre timmar lång utfrågning inför Europaparlamentet som i sin tur bedömde huruvida dessa var rätt personer för respektive ansvarsområden, och hade makten att fälla eller godkänna kommissionärerna. EU-parlamentet valde då att fälla tre kommissionärer, nämligen Frankrikes och Rumäniens kandidater, båda på grund av korruptionsanklagelser samt Ungerns kandidat, på grund av en intressekonflikt.
Det kan anses dramatiskt av EU-parlamentet att fälla tre kommissionärer, men egentligen är det inte speciellt ovanligt. Vad som blir dramatiskt är istället den försening det innebär med en kommission som inte blir godkänd. Nya kommissionen, ledd av von der Leyen, var tänkt att vara på plats för att påbörja sitt arbete den 1 november. Med förseningen innebär det istället att vi förhoppningsvis har en kommission på plats den 1 december. Det glappet som uppstår däremellan innebär att den gamla Juncker-kommissionen inte har någon specifik plan för sitt arbete under november månad, samtidigt som de nya planerna blir uppskjutna. Jag skulle inte gå så långt som att säga att kommissionen just nu arbetar i blindo, men många gånger är kommissionen nu tvungna att påtala dess brist på riktning och ”det är upp till den nya kommissionen att bestämma” vid tillfällen där de annars kunnat uttalat sig mer specifikt.
På miljö- och klimatfronten har EU-parlamentet godkänt den nya kommissionens tilltänkta kommissionärer, även om det till en början ryktades om att kunna bli dramatiskt även där. Virginijus Sinkevičius från Litauen har blivit tilldelad portföljen Miljö och Hav och i hans så kallade missionsbrev står det att han bl.a. ska lägga fram en ny strategi för biologisk mångfald, möjliggöra kommissionens nya nollutsläppsstrategi, skapa en plan för cirkulär ekonomi samt bekämpa mikroplaster. Sinkevičius är endast 29 år, och påbörjade sin politiska karriär 2016, vilket gjort att han blivit ifrågasatt för huruvida han är lämplig att ansvara för miljö- och havsportföljen. Vad som framgått av många i hemlandet är däremot att han visat sig vara en skicklig politiker, och i sin EP-utfrågning samt under andra intervjuer har han uttryckt sig ambitiöst gällande miljöfrågor. Vi får helt enkelt se om han lyckas leverera eller inte. Till sin hjälp har han den mycket mer erfarna Frans Timmermans från Nederländerna som kommer ansvara för den mer övergripande portföljen New Green Deal, även kallad den gröna given, och kommer dessutom vara vice ordförande under von der Leyen. Timmermans kommer från en lång politisk karriär där han nu senast var vice ordförande i Juncker-kommissionen och var dessutom en av spetskandidaterna i loppet om att bli ordförande i nya kommissionen. Som ansvarig för den gröna given är det Timmermans uppgift att bl.a. leda EU mot klimatneutralitet 2050, se över nya taxeringsmöjligeter för att nå klimatmålen genom exempelvis en koldioxidtull, koordinera arbetet för rättvis omställning och cirkulär ekonomi samt hjälpa Sinkevičius med nollutsläppsstrategin.
Nya kommissionens miljö- och klimatprioriteringar ger mig hopp inför framtiden och jag hoppas att vi får se ett EU som hädanefter tar ansvar och verkar ambitiöst världen över gentemot klimatförändringarna. Härnäst väntar EU-parlamentets utfrågningar av nya kommissionärskandidater, den 14 november, bestående av Frankrikes Thierry Breton, Rumäniens Adina-Ioana Vălean och Ungerns Olivér Várhelyi.
När vi hörs nästa gång har vi förhoppningsvis en ny kommission på plats och Storbritannien har kanske återigen röstat om Brexit.
Linnea Steen
Projektsamordnare för Klimatriksdagen och masterstudent i samhällsvetenskapliga miljöstudier på Stockholms universitet.