Motion nr:215
Rubrik: Mot ett hållbart skogsbruk utan kalhyggen
Ämnesområde: Skog, mark och vatten
Inskickad: 2018-03-01
Motionär:Stellan F. Hamrin (stellan.hamrin@hotmail.com)*
Ort:Stockholm
 (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)

Föreslagna åtgärder:
Riksdagen
låter genast höja vattennivån i dikade skogsmarker
utreder snarast hyggesfria skogsbruksmetoder med fler-arts system för olika marker.
inleder snarast pilot-verksamhet på Svea Skogs marker.
påbörjar senast om 10 år en omställning av det svenska skogsbruket till hyggesfria metoder.
skyddar enligt Nagoya-avtalet minst 17 % av Sveriges skogar

Sammanfattning:
Dagens skogsbruk har skapats för att maximera de ekonomiska fördelarna för bolag och privatpersoner och tillgodose den växande skogsindustrin behov av råvaror. Det har inte skapats för att minimera klimatpåverkan och miljöskador, bevara biologisk mångfald och skydda naturskog eller gynna friluftslivet. Det finns idag snabbt växande forskningsbelägg för att dagens skogsbruk ökar klimatpåverkan, utarmar jorden, minskar biologisk mångfald, försämrar skogsmarkernas tillgänglighet, försvårar bär- och svampplockning och missgynnar friluftsliv. Detta måste ändras.

Motiv och bakgrund:
I norra Sverige fanns för bara 200 år sedan ett nästan orört, heltäckande ekosystem av urskogar. I Södra Sverige försvann dessa skogar till stor del tidigare och mycket stora områden bestod av ”ryar” och hedar reglerade av betande tam-djur, men med hög biologisk mångfald.

För drygt 100 år sedan startade ett industriellt utnyttjande av skogen med uthuggning i norr och skogsplantering i söder, men fortfarande med metoder som var naturanpassade och viktiga för landsbygdens överlevnad. För runt 50 år sedan omvandlades detta skogsbruk till dagens kalhygges-bruk med maskinell avverkning och en-arts planteringar förödande för landsbygden, miljön och klimatutvecklingen. Detta skedde utan miljöprövning och samhällsekonomiska analyser och utan hänsyn till landsbygdens behov. Det är hög tid att nu ändra detta.

Ledande politiker hyllar i högtidliga sammanhang den svenska skogens positiva klimateffekt och beklagar sig över utvecklingen i tropiska länder. I själva verket är 96 % av den svenska naturskogen borta mot ”bara” 90 % av urskogen på Borneo och mycket mindre i Amazonas. Boreal skog binder dubbelt så mycket kol som regnskogen. Svensk skog är (fortfarande) en netto-kolkälla. Samtidigt innebär den stora avverkningen (runt 90 % av tillväxten), att brutto-utsläppen av kol är många gånger större än netto-upptaget av kol. Skogens kol-bindande förmåga kan med andra skogsbruksmetoder och med inriktning på timmer ökas flerfaldigt, vilket vore en stor samhällsekonomisk vinst.

Dagens skogsbruk med kalhyggen, markberedning, en-arts plantering och dikning ökar kol-utsläppen och förstör miljön. Kalhyggen ger ökade kolförluster både p.g.a. metoderna som sådana och ökad solinstrålning. Endast 20 % av råvaran används så att kolet binds. Den biologiska mångfalden minskar starkt p.g.a. både hyggena, markförstörelsen och planteringar med 1 art av samma ålder. De minskande insektsbestånden i Europa orsakas sannolikt delvis av detta. En lång rad fågelarter drabbas och hjortdjuren skadar ungskog, vilket leder till ökad avskjutning trots jägarnas protester och minskande djurbestånd. Markberedning ökar dessutom förlusterna av kväve, humusämnen och kvicksilver till vatten och bidrar till försurning, förbruning av vatten och övergödning.

Naturliga flerarts-bestånd av olik-åldrig skog får precis motsatt effekt. Ökad andel lövskog och olik-åldrig skog ökar motståndskraften mot klimatförändringar och ökar biologisk mångfald. Sådan skog lagrar också enligt Skogsstyrelsen mer kol oavsett region, reflekterar mer solljus tillbaka till rymden, minskar avrinningen och bidrar genom ökad respiration till avkylning och molnbildning. De är också mer motståndskraftiga mot stormskador och rötangrepp och möjliggör kortare omloppstider, vilket minskar kolutsläppen.

Skogsbruk baserat på flerartsbestånd av olik-åldrig skog utan kalhyggen leder till ökad skogsbiomassa och därmed ökat kol-upptag. Det bevarar markens ekosystem med markvegetation och bär- och svampmarker samt skapar ett långsiktigt hållbart ekosystem med minimalt läckage till vatten. Det kräver dock gallring/skogsbrand för att skapa den variation som är viktig för ekosystemet.

Statliga Sveaskog äger 14 % av den svenska skogen och bidrar med drygt 1 miljard kr per år till Staten. Sveaskog bör ta täten i omställningen och bolagets vinster ska användas till en vetenskaplig analys av hur ett optimalt skogsbruk utan kalhyggen ska bedrivas för att maximera klimatnytta och biologisk mångfald. Eftersom vi vet att dikade skogsmarker läcker särskilt mycket kol bör dessa marker omedelbart ”avdikas”.

Oavsett brukningsmetod är det väsentligt att bevara och ev. skapa ”orörd” skog. Till att börja med måste Nagoya-avtalets krav på 17 % skyddad skog uppfyllas på ett sätt som garanterar samma skydd i olika delar av landet. Detta måste ske genom att skapa tillräckligt stora sammanhängande ytor för att maximera artrikedomen.

Hyggesfria skogsbruksmetoder kräver en omställningstid som minskar avkastningen. Samhället bör kompensera skogsbruket för denna kostnad förutsatt att en omställning kan antas leda till de klimat- och miljöförbättringar som anges ovan.



215

0

L