|
|
| |||||||||||||||||||||
Föreslagna åtgärder:
Jag vill att
- Regeringen inför ett tak för expansion av storstäder, och stimulerar nya bostäder och företag i mindre städer,
- byggregler revideras så att nya avloppssystem fungerar urinseparerande,
- nya byggregler föreskriver urinseparerande WC-stolar där avloppssystemet tillåter,
- nya byggregler föreskriver lokal rötning av avloppsslam,
- försök utförs med vakuumpyrolys av avloppsslam.
Sammanfattning:
För att sluta cirkeln och åstadkomma ett någorlunda cirkulärt jordbruk måste vi underlätta och effektivisera returen av näringsämnen från befolkning till åker.
Det självklara första steget är att minska avståndet mellan befolkning och åker genom en förändrad attityd till stadsplanering, att sluta tro att storstäderna ska växa mer.
Ett andra steg är att minska transportvolymen genom att förädla råvaran avlopp. Anläggningar för detta bör vara ett självklart inslag i all stadsplanering. Nya metoder för förädling bör löpande testas.
Motiv och bakgrund:
Sveriges jordar kan inte själva producera den mat som vi behöver. Vi tillför syntetisk näring i form av t.ex. NPK, producerat i fabriker med stora utsläpp och baserat på råvaror som tagits från fattiga länder, vilket ofta skapar social oro och konflikt (se t.ex. motion 120). Denna syntetiska näring tas sedan inte upp helt av växterna, utan lakas ur och förstör grundvatten, sjöar, och till slut hav. Vårt jordbruk är absolut inte cirkulärt.
För att sluta cirkeln något måste vi återföra den näring som finns i vårt avlopp (motion 120). Detta är dock logistiskt besvärligt eftersom allt fler av oss bor i städer och näringen behövs på åkrar långt från där vi bor.
En ansats till lösning kan följa två vägar: Dels förkorta avståndet mellan konsument och åker, dels förenkla transporten på olika sätt.
Det finns flera klimatrelaterade anledningar att begränsa storstädernas tillväxt och stimulera mer decentraliserad stadsbyggnad (se motion 62). Ett förkortat avstånd mellan befolkning och åker är ytterligare en anledning. Idealet vore ett Sverige med befolkning jämnt fördelad i framför allt de regioner där mycket av maten produceras.
För att förenkla transporten av returnäring kan denna förädlas på olika sätt.
Avloppsslammet innehåller en stor del vatten, vilket bör separeras bort för att minska mängden transport. En metod som provats i liten skala är urinseparation vid källan. Detta kräver dock lokala tankar för uppsamling och ett system för hämtning och distribution med tankbilar om man inte vill bygga om hela avloppssystemet. För nya bostadsområden bör dock detta vara möjligt.
En metod att förädla slammet är att röta det, och på det sättet producera biogas. Sjukdomsalstrande bakterier och andra organismer måste förstöras för att restprodukten ska kunna användas i jordbruk på ett säkert sätt. Halten av tungmetaller och andra gifter måste kontrolleras. Rötningsanläggningar bör planeras in i alla nya stadsplaneringar.
Även efter rötning innehåller restprodukten mycket kolväte. En metod att vidare koncentrera produkten kan vara vakuumpyrolys, vilket förutom att det reducerar vattenhalten kraftigt även producerar mer kolväten vilka kan användas som bränsle. Det bryter också ner de flesta gifter till harmlösa beståndsdelar. Slutprodukten blir biokol med innehåll av andra näringsämnen, väsentligt mer koncentrerad och därför lättare att transportera. Denna metod bör provas i tillräcklig skala för något bostadsområde.
187
0
L