2
Motion nr:77 version nr: 2Välj version:
Rubrik: Minska utsläppen av växthusgaser från Sjöfarten   Rekommenderad 
Ämnesområde: Transport 2
Inskickad: 2018-02-28
Motionär:Andreas Eklund (andreas@ecopar.se)*
Ort:Södertälje
Organisation:Klimatriksdagens utskott för transporter
 (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)

Föreslagna åtgärder:
Flera åtgärder behövs. För lokal och regional sjöfart är eldrift ihop med batterier ombord en möjlighet. I känsliga vatten kunde det vara ett lagkrav. För internationell sjöfart bör eldrift kombineras med att oljor framställda ur avfall används. En minskar världshandel ger mindre global sjöfart.

Sammanfattning:
Sjöfarten använder i huvudsak råoljebaserade drivmedel, t.ex. marin gasolja (MGO) eller tung bunkerolja (heavy fuel oil, HFO). För lokal och regional sjöfart är eldrift ihop med batterier ombord en möjlighet. Detta bestämmer Sveriges Regering och Riksdag över. För internationell sjöfart bör eldrift i städers närområden kombineras med att oljor framställda ur avfall används. Sverige kan påverka internationell sjöfart via FN-organet IMO. Mer varor bör produceras lokalt / regionalt. Då minskar den globala sjöfarten.

Motiv och bakgrund:

Fartygstrafik bör indelas i:

- Lokal trafik som t.ex. bilfärjor och färjor för endast persontrafik

- Fartyg för mindre transporter som körs regionalt och nationellt

- Trafik internationellt inom EU och Europa

- Interkontinental fartygstrafik

Färjor som körs inom ett litet, lokalt område bör drivas av el. De kan drivas mha elkablar på bottnen som går till färjan. Eller så har färjan ett batteri som laddas då färjan läggs till. Flera tekniska lösningar är möjliga. Idag körs t.ex. nästan alla av Trafikverkets färjerederis färjor på lätt eldningsolja, som är giftig och innehåller upp till 1000 ppm svavel och har en halt av giftiga aromater på uppemot 20 volyms% eller högre. Rökgasreningen är oftast obefintlig. Förbränning av råoljebaserad lätt eldningsolja ger upphov till stora utsläpp av fossil koldioxid (CO2) dessutom. Möjligen kan färjorna köras på biobaserade dieseldrivmedel i den mån de fungerar praktiskt i färjornas 2-takts dieselmotorer. Fler biodrivmedel som är anpassade för dieselmotorer är under utveckling.

I takt med att batteritekniken utvecklas, så kunde även regionala och vissa nationella transporter med fartyg köras på el. Det är ingen större nackdel för fartyg att det även är lastat med ett tungt batteri. Ett fartyg behöver barlast. Biodrivmedel som fungerar praktiskt i fartygets 2-takts dieselmotorer kunde också vara ett alternativ.

Ifall utsorterat avfall, t.ex. plast- och gummiavfall (ev. i kombination med pappersavfall) processades med ny, modern teknik, så skulle avfallet kunna bli en relativt ren olja som fartyg inom Europa körde på, förutom att de kan köra på flytande biodrivmedel. Om råolja, biomassa, m.m. först används till produktion av material som plast, gummi, kompositer, papper, m.m. och dessa material när de är utslitna och smutsiga processades mha kemiska återvinnings-processer till olja som sedan användes i fartyg, så skulle materialet och energin användas två gånger. Det är en förbättring. Fartyg skulle kunna få plats även med batterier och en elmotor. Sjötransporten skulle kunna ske med eldrift nära städer, etc. för att inte smutsa ner deras luft.

Generellt sett är transporter inrikes och inom Europa oftast energieffektivare om de sker med få fartyg till sjöss över hav och över sjöar, samt på kanaler och floder, än om samma mängd gods ska transporteras med långtradare och lastbil på land, på redan överfulla, överbelastade vägar. Dvs båttransporter ger lägre utsläpp av växthusgaser. De är således generellt sett önskvärda. De behöver köras så att deras utsläpp av växthusgaser (och även deras övriga utsläpp) minskades.

Interkontinental trafik av containers med allt möjligt gods som Europa importerar, och transport av bulkvara, dvs av malmer, metaller, råolja, gas i form av LNG, olika sorts mat inklusive "mat" som vi borde äta mindre av som t.ex. fett (soljaolja, palmolja, m.m. från tropiska områden), socker, kaffe, m.m. och global, interkontinental transport av djurfoder, fiskmjöl till laxodlingar, m.m. borde begränsas. Fler varor kan produceras lokalt och regionalt, eller åtminstone inom Europa. Några exempel: Om mark som idag står oanvänd inom EU (det är 30 miljoner hektar mark) började användas igen, så kunde växter odlas som användes till biodrivmedel och till djurfoder. Numera kan t.ex. både ax, skal och halm processas till sockerlösning och jäsas till etanol eller rentav till isobutengas. Av isobutengas kan iso-oktan tillverkas. Det går att blada in bortåt 40 volyms% iso-oktan i bensin. Det går bara att blanda in ca 5 till 10 volyms% bioetanol i bensin. Återstoden efter jäsning kan användas till djurfoder. Då behövs betydligt mindre import av sojamjöl från t.ex. Brasilien. I Brasilien odlas soja på mark där det tidigare växte regnskog. Då biodrivmedel eller rentav råvara till kemisk industri ska "odlas" i EU, så kan andra "grödor" användas som ger mer avkastning i energi och torrvikt än spannmål. T.ex. energiskog kan odlas och processas. Cellulosa kan brytas ner till socker som jäses. Kvarvarande lignin processas till monomerer och andra "byggstenar" i kemisk industri; T.ex. kan fenol, kresol och BTX göras ur lignin. Utslitna, smutsiga material kan processas till olja, som fartyg kan köras på. Det kanske låter ganska smutsigt, men polymert avfall blir ganska rent efter processning. Interkontinental trafik körs idag på ett mycket smutsigt bränsle, HFO.

Interkontinental fartygstrafik kunde även ha elmotorer + batterier ombord för att köra på el nära städer, så att stadsluften inte smutsades ner. Sedan kunde de köra på oljor framställda ur biomassa och avfall, som nämnts ovan. Interkontinental trafik över hav styrs varken av Sverige eller av EU. FN-organet IMO (International Maritime Organisation) går dock att påverka.



77

2

2

0

L