1
Motion nr:66 version nr: 3Välj version:
Rubrik: Lokal ekonomi för ökad hållbarhet och resiliens
Ämnesområde: Övergripande 1
Inskickad: 2018-03-09
Motionär:Alf Hornborg (es.ul1542485410.keh@1542485410grobn1542485410roh.f1542485410la1542485410)*
Ort:Gunnebo
 (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)

Föreslagna åtgärder:
Staten bör ge alla invånare en basinkomst i form av en komplementär valuta (KV) som bara kan användas för lokala inköp. Dessa varor och tjänster har producerats inom t.ex. 5 mil från köpstället och transportcertifierats med hjälp av GPS. Basinkomsten skall räcka för människors grundläggande försörjning: mat, hyra, enklare vård, lokalproducerad energi, m.m.

Sammanfattning:
Basinkomst i KV utbetalas månadsvis elektroniskt för att uppmuntra lokalt utbyte av varor och tjänster. Företag och enskilda erbjuds att växla en andel av sina inkomster i KV till reguljära pengar. Växlingskursen bör kontinuerligt kalibreras med rådande inväxlingsvolymer så att Riksbanken har ett instrument för att i inflationsdämpande syfte kunna reglera mängden KV som cirkulerar i samhället respektive återförs till staten. Långväga importvaror (t.ex. kaffe, mediciner, datorer) inköps med reguljär valuta som erhållits genom lönearbete, växling eller som andel av socialförsäkring.

Motiv och bakgrund:
Genom att erbjuda samtliga invånare en basinkomst i form av en särskild valuta som endast kan användas för lokala inköp kan staten, utan att öka sina utgifter, öka vår hållbarhet och minska vår sårbarhet inför utebliven tillväxt och andra kriser.

Förslaget sammanför två idéer som länge har engagerat breda rörelser för ekonomiska reformer: s.k. basinkomst (tidigare kallad medborgarlön) och komplementär (eller lokal) valuta. Genom att kombinera dessa idéer syftar förslaget inte bara till att försäkra oss inför framtida miljö- eller finanskriser, utan också till att råda bot på många av de sociala, ekologiska och ekonomiska problem som moderna samhällen brottas med.

Basinkomsten skall inte utbetalas i form av reguljära pengar, utan i form av en särskild valuta för lokala inköp, vilket gör det möjligt för myndigheterna att uppmuntra mera hållbara konsumtionsmönster. Den komplementära valutan är inte "lokal" i betydelsen att den är specifik för ett särskilt geografiskt område, inom vilket den kan användas, utan i betydelsen att den endast kan användas för inköp av varor och tjänster som har producerats inom en viss geografisk radie från inköpsstället. Praktiskt genomförs detta lämpligen genom transportmärkning och bruk av GPS-teknik.

Förslaget innebär alltså inte att inrätta ett antal lokala valutor, utan att införa endast en komplementär valuta för lokalt bruk. Syftet med den komplementära valutan är att erbjuda människor alternativ till den reguljära marknaden, utan att i övrigt förändra villkoren för företagande eller konsumtion. Reformen innebär inga förändringar i nu rådande ekonomiska förutsättningar utöver de konsekvenser som den bör få i form av ändrade konsumtionsmönster.

De betydande hållbarhets- och sårbarhetsproblem som präglar den moderna samhällsutvecklingen kan i stor utsträckning härledas ur den globala räckvidden i den systemlogik som genereras av konventionella pengar. Som de omfattande internationella förhandlingarna om de pågående klimatförändringarna belyser, genererar nuvarande ekonomiska utveckling i världen mycket allvarliga hållbarhetsproblem. Varken ekonomisk vetenskap, teknikutveckling eller politik har emellertid kunnat erbjuda någon trovärdig lösning på de problem som de naturvetenskapliga rapporterna varnar för.

En konsekvens av globaliseringen är att de produkter som utvidgar sina marknadsandelar tenderar att ha producerats till lägst kostnad. Detta innebär att produktion förläggs till länder med förhållandevis låga lönenivåer och bristfällig miljölagstiftning. Ökande globala klyftor och miljöförslitning kan således ofta härledas ur det faktum att pengarnas och marknadens logik har fått global räckvidd. Det gäller även den ökande sårbarhet som drabbar de allt mer specialiserade länder som får sin ekonomiska mångfald utarmad. Samtidigt medför den tilltagande globaliseringen och specialiseringen att de internationella varutransporterna ökar i omfattning, vilket innebär ökande utsläpp av växthusgaser. De allt mer ojämna flödena av nedlagd arbetstid och förbrukade biofysiska resurser (energi-, material- och markåtgång), som osynliggörs av marknadspriserna, blir ojämnare ju längre avståndet är mellan producent och konsument.

Bland de fördelaktiga samhälleliga konsekvenserna av den här skisserade reformen kan räknas att den skulle stimulera lokal företagsamhet och ekonomisk mångfald, minska sårbarheten, stärka samarbete och gemenskap, erbjuda meningsfull sysselsättning för de som saknar formell anställning, och minska de offentliga kostnaderna för socialförsäkringar, sjukvård, transportinfrastruktur, miljöskydd, klimatanpassningsåtgärder, m.m.

Bland förslagets ekologiska konsekvenser räknas att det skulle radikalt minska efterfrågan på långväga transporter av flertalet varor, och därmed minska utsläpp av växthusgaser, energi- och materialförbrukning samt livsmedelsförluster genom överproduktion, lagring och transport; öka återvinning av näringsämnen och emballagematerial, vilket skulle innebära mindre växtnäringsläckage, eutrofiering och avfall; samt öka ekologisk mångfald och komplexitet i markanvändningen och minska ekologisk sårbarhet. En lokalisering av samhällsmetabolismen i enlighet med detta förslag skulle påtagligt lindra flera av vår tids största hållbarhetsproblem, inte minst utsläpp av växthusgaser.

Reformen finansieras huvudsakligen genom att väsentliga andelar av statens utbetalningar av socialförsäkringar (pensioner, sjukpenning, arbetslöshetsunderstöd, föräldrapenning, barnbidrag) sker i form av den komplementära valutan. De procentsatser som skall gälla för olika socialförsäkringar fastställs med hänsyn till hur stor andel av mottagarens totala inkomster som utgörs av utbetalningarna. Staten skulle alltså använda välfärdspolitiken som ett instrument för att uppmuntra lokal och hållbar konsumtion. Dessutom skulle myndigheternas utgifter för tillväxtens negativa konsekvenser - sjukvård, transportinfrastruktur, miljöskydd, m.m. - sjunka betydligt.



66

3

3

0

L