Ragnhild Larsson gästbloggar: “Vi behöver förebilder”

Dan BaeckströmBlogginlägg

Kvinnan framför mig berättar om det hus hon nyss köpt i Spanien och hur bra det är eftersom det är så billigt att flyga dit. Ofta.
Va? Vad säger hon? Jag vill fråga henne om känner till klimatförändringarna. Men jag fegar ur.

Jag funderar ofta över hur vi ska få människor att gå från ord till handling för att skapa en mer hållbar och klimatsmart värld.

I min egen lilla bubbla där jag har förmånen att få träffa alla de som oroar sig och som agerar på olika sätt för att ställa om samhället, är det lätt att tro att vi är i majoritet, men så är dessvärre inte fallet.
Vår förmåga att förtränga och förneka verkligheten verkar oändlig, allt för att vi ska kunna fortsätta leva våra liv som vanligt, bland annat genom att ta flyget till Thailand över julen och till London över helgen för att shoppa.

 

För snart tre år sedan var jag ute och promenerade efter en intensiv arbetsperiod. Jag hade plötsligt tid att lyfta blicken och fundera över viktiga saker som ” Vad ska jag göra med resten av mitt liv?” Vad är egentligen meningsfullt?

I september 2015 publicerade jag det allra första avsnittet av Klimatpodden. Jag var oroad och upprörd över medias näst intill obefintliga bevakning och politikernas ointresse att diskutera och agera på den största utmaningen.

Sedan dess har jag mött drygt femtio klimatkämpar, aktivister, forskare, entreprenörer och andra som på olika sätt kämpar på för en mer klimatsmart värld.

Det är en ynnest att få samtala med alla dessa kloka och inspirerande människor. De inger mig hopp om att vi kan klara den enorma utmaning vi står inför.
Läget är akut och våra koldioxidutsläpp ökar och jag väntar alltmer otåligt på att vår statsminister ska hålla ett brandtal för en helt ny och hållbar samhällsmodell. Och att Agenda ska arrangera en debatt som enbart handlar om klimatkrisen. Vi vet redan allt vi behöver veta. Klimatförändringarna sker här och nu. Och allt vi gör spelar roll.

 

För att lyckas ställa om behöver vi förebilder.

Efter att ha intervjuat klimatforskaren Kevin Anderson, som själv slutat flyga helt, kändes det plötsligt väldigt svårt att sätta sig på ett flygplan. När jag skulle åka på en konferens i London några månader senare, bestämde jag mig för att ta tåget. Jag drabbades av tvivel ju närmare avresan närmade sig. Vilken roll spelade det egentligen att jag spenderade ett dygn på tåget och en hotellnatt i Hamburg till en kostnad som vida översteg flygbiljetten? Planet skulle ju lyfta ändå. Och det är otroligt irriterande att det inte går fler snabbtåg och nattåg ut i Europa. Det om något borde väl politikerna i EU-parlamentet kunna fixa.

Till slut tog jag ändå tåget och sedan dess har jag tagit tåget till London ännu en gång liksom till Milano och i jul sätter jag och sönerna oss på tåget till Florens. Jag är dock inte alls lika konsekvent som Kevin Anderson eller Malena Ernman. I november flög jag till USA för att delta i en workshop jag inte ville missa, men jag skulle aldrig få för mig att lägga ut en flygbild på Facebook. Kanske är det första steget mot en förändring, att det bir pinsamt att flyga och coolt att ta tåget?

Extra glad blir jag när vänner hör av sig och säger att de blivit inspirerade av mina tågresor. En har till och med fått sin arbetsgivare att gå med på att alla ska ta tåget till en konferens i Bolzano i Italien nästa år, istället för att flyga. Hurra!
För att lyckas ställa om behöver vi också berättelser. Enbart fakta räcker inte. Våra hjärnor är helt enkelt konstruerade för berättelser. Fler delar i hjärnan aktiveras och vi förstår bättre, kommer ihåg och det vi hör blir mer meningsfullt när vi hör en berättelse än när vi enbart får oss fakta till livs.

Klimatpsykologerna kan konstatera att vi behöver hopp för att klara av att ställa om. Vi kan inte enbart förmedla skrämmande fakta eller skuldbelägga människor för att de agerar fel. Då är det lätt att känna att det ändå är kört och då kan vi, som en god vän till mig brukar säga, lika gärna gå till baren och beställa en drink till. Vi måste visa på positiva alternativ, som att ta tåget.

 

Till sist behöver vi politiker som agerar. Nu! Jag förväntar mig att klimatkrisen blir den viktigaste valfrågan i nästa riksdagsval. Och vi behöver kunniga journalister som ställer de ansvariga mot väggen.

För att de ska göra det, måste var och en av oss visa att vi tycker att den här frågan är viktig i vårt privatliv och på jobbet. Så, jag är ledsen, vi kan inte luta oss tillbaka och vänta på att någon annan tar ansvar. Det kommer inte att hända.

Nästa gång jag möter någon som skryter över alla sina flygresor kommer jag inte att fråga om hen är galen. Jag tror ju inte på att skuldbelägga mina medmänniskor. Istället ska jag berätta om mitt senaste tågäventyr.

 

Ragnhild Larsson, producent och redaktör Klimatpodden