Sarah Daleke gästbloggar: “Vad gjorde våra politiker i egenskap av ledare?”

Dan BaeckströmBlogginlägg

Det har nu gått nästan exakt ett år sedan jag publicerade det första avsnittet av klimat-, miljö- och hållbarhetspodden TakeActionTalks. En podd i vilken jag intervjuar olika forskare och sakkunniga i hopp om att sprida kunskap, inspiration och förståelse för varför det är så viktigt att vi omgående möjligt ställer om till ett hållbart samhälle.

För det är bråttom. Och det skrämmer mig att inte fler har förstått, eller kanske inte vill förstå, konsekvenserna som följer om vi inte lyckas ställa om i tid. Det handlar ju inte ”bara” om att klimatet kommer att förändras. Det i sin tur kommer ju leda till bland annat att flera ekosystem, som vi är beroende av för vår egen överlevnad, riskerar att försvinna eller sättas ur balans, att havsnivån stiger och lägger kustnära områden och hela önationer under vatten, att stora landområden kommer bli obeboeliga på grund av hetta, att risken för matbrist ökar på grund av uteblivna skördar, att bristen på dricksvatten ökar, att miljontals människor tvingas bli klimatflyktingar, att risken för krig och konflikter ökar, och så vidare.

Konsekvenserna om vi inte gör något är ju katastrofala. Och de kommer att drabba även oss i Sverige. Det är inte så att något land eller område kommer att lämnas oberört. Det är inte heller något som kommer att hända i någon science fiction-framtid om flera tusen år. Det har redan börjat hända! Och det kommer att vara allas våra barn och barnbarn världen över som drabbas och som kommer att tvingas hantera krisen vi lämnar efter oss om vi inte börjar agera omedelbart.

Det handlar om att både förebygga och anpassa. Men ju mer vi förebygger desto mindre kommer vi att behöva anpassa. Och att förebygga kommer dessutom att kosta oerhört mycket mindre både ekonomiskt och humanitärt. Därför är det så enormt frustrerande och ofattbart att inte omställningen till ett hållbart samhälle står högre upp på agendan bland världens ledare, inklusive i Sverige.

För Sverige spelar en större roll i omställningsprocessen än vad många verkar ha förstått. Globalt sett har Sverige nämligen de bästa förutsättningarna att klara övergången till ett hållbart samhälle, vilket innebär att bibehålla ett fortsatt starkt och bra välfärdssamhälle men inom planetens gränser. Och världen behöver förebilder och goda exempel på hur man kan lyckas med detta och på så vis kan Sverige fungera som en katalysator för att inspirera andra och på så vis starta en global omställningsvåg. Men om vi däremot misslyckas med denna ledaruppgift är risken stor att de negativa konsekvenserna blir ännu större. För om inte ens det landet som har bäst förutsättningar lyckas med att ställa om, hur förväntas då övriga länder lyckas!?

Därför måste vi alla engagera oss och gå samman och visa våra politiker att de har vårt fulla stöd att ta modiga, långsiktiga och klimatsmarta beslut! Att vi vill och kräver att de gör det oavsett vilket parti de tillhör! Det är också därför initiativ som Klimatriksdagen är jätteviktiga, tillsammans med alla andra fantastiska gräsrotsrörelser runt om i vårt avlånga land som jobbar för ett hållbart samhälle. Tillsammans kan vi verkligen göra skillnad! Både i vår vardag men också genom att påverka politikerna att göra de stora struktur- och systemförändringarna som behövs göras.

Jag tror omställningen är möjlig. Vi har kunskapen och resurserna, men frågan är hur vi väljer att använda dem. Vi får heller inte glömma bort att utvecklingen i världen idag ur många perspektiv faktiskt går i rask takt åt rätt håll om man ser till barnadödlighet, livslängd, utbildning med mera. Och ur ett svenskt perspektiv så var Sverige för bara hundra år sedan ett fattigt land som över en miljon människor valde att utvandra ifrån, till att idag ha utvecklats till ett land som många vill flytta till. Så visste finns det hopp. Men det är bråttom!

Att idag påstå att klimatförändringarna eller den globala uppvärmningen inte pågår är som att påstå att gravitationen inte finns. Det är ett faktum. Den stora frågan är om vi har samvete att se våra barn i ögonen när de växer upp och berätta att vi visste men valde att inget göra. Eller kanske ännu viktigare, vad gjorde våra politiker i egenskap av ledare?

 

Sarah Daleke
Föreläsare inom området hållbar utveckling samt driver ideellt podden TakeActionTalks och hemsidan www.takeactiontalks.com