Åter Påverka politiken-sidan

1
Motion nr:81 version nr: 3Välj version:
Rubrik: Svenska satsningar på koldioxid-infångning och -lagring (CCS)
Ämnesområde: Övergripande 1
Inskickad: 2018-04-01
Motionär:Ola Gabrielson, Dan Baeckström (es.oo1542882230hay@n1542882230oslei1542882230rbaga1542882230lo1542882230)*
Ort:Enskede, Göteborg
 (* epostadresser är skyddade mot spamrobotar)
 Denna motion är resultatet av en sammanslagning med följande motion(er): 107

Föreslagna åtgärder:
Sverige bör
-delta i internationell CCS-forskning,
-bilda ett vetenskapligt råd för att följa forskning på området och styra satsningar till projekt tillämpliga för Sverige,
-proaktivt lösa frågan om internationella patenträttigheter för CCS,
-skapa incitament och infrastruktur för CCS nu,
-kraftfullt bekämpa idén att koldioxidinfångning och -lagring (CCS) kan ersätta utsläppsminskningar.

Sammanfattning:
Ett långsiktigt stabilt klimat kräver inte bara snabb utfasning av CO2-utsläpp utan även att aktivt minska CO2-halten i luften, med t.ex. återbeskogning och tekniska åtgärder som CCS.
CCS är en kritisk komponent i flertalet IPCC-scenarier, trots att CCS fortfarande är på ett tidigt utvecklingsstadium.
Sverige bör delta i forskning på effektiva, ekonomiska metoder för CCS, speciellt tillämpningar som är intressanta i Sverige eller kan ge ny export.
Patentfrågor kan försena CCS och bör behandlas nu.
Samtidigt måste det göras mycket tydligt att CCS inte är en anledning att inte minska utsläppen.

Motiv och bakgrund:
Miljörörelsen anklagar ofta politiker och industrialister för "kognitiv dissonans" när dessa fortsätter tillåta ohållbara klimatutsläpp trots vetskap om hotet från kommande klimatförändringar, och den kritiken är befogad. Men vi i miljörörelsen har tyvärr en egen kognitiv dissonans när vi beter oss som att klimatet kan räddas bara vi minskar utsläppen och håller oss inom IPCC:s uppställda 2-graders- (eller 1.5-graders-) budget. Den obehagliga sanningen är att CO2-nivån för ett långsiktigt hållbart klimat passerades redan på 1980-talet, och om vi inte vill lämna en värld predestinerad för total glaciärlöshet (med havsnivåhöjningar på flera tiotals meter som följd) efter oss till kommande generationer så måste inte bara CO2-utsläppen, utan även CO2-halten i luften, ner - och det snabbt.

Den tid vi lever i nu, med CO2-halter på över 400 ppm, långt över de 350 ppm som forskningen sedan länge pekat ut som den övre gränsen för ett stabilt klimat, är lånad tid. Ingen vet idag hur länge vi kan övertrassera vårt klimatkonto innan oåterkalleliga effekter kickar in. Vad det råder hyfsad klarhet om är att vi inte har råd att sitta och vänta i tusentals år på att CO2-halten ska gå ner av sig själv. För 35 miljoner år sedan, när jorden senast var helt isfri, var CO2-halten 450 ppm, en nivå vi nu är på väg mot med expressfart.

Olika metoder för infångning och långtidslagring (på tidsskalor mycket längre än kol lagrat i biologiska kretslopp) har utvecklats och testas idag i liten skala. Forskare har uttalat skepsis över hur mycket kol som realistiskt skulle kunna fångas in med sådana metoder. Men en sak är säker: För vår gemensamma framtids skull har vi inte råd att inte försöka. Och teknologins historia har visat gång efter annan att om de rätta incitamenten finns så kan det som nyligen sågs som en utopi vara i produktionsfas i en snar framtid.

Kritiker pekar på att CCS kan användas som ett 'alibi' för att slippa göra andra förändringar, medan förespråkarna anser att om CCS fungerar kan vi inte undvara det. Självfallet är det viktigt att satsning på sådan här teknologi inte görs till en förevändning för att inte minska utsläppen. Radikala utsläppsminskningar och CO2-infångning är båda nödvändiga.

En viktig fråga är patent: Om verkligt effektiva metoder för CCS utvecklas vore det olyckligt om dessa blev alltför dyra för bred utbyggnad. Sverige bör arbeta för ett internationellt samarbete för att i förväg lösa hur patenträttigheter på området ska hanteras.

MÖJLIGA LÖSNINGAR

Olika tekniker har föreslagits och forskas på.

Det självklara första alternativet är att extrahera CO2 där det finns mycket av det, dvs vid cementtillverkning eller i avgaser från förbränningen av kolbaserade bränslen. Det finns ett stort kommersiellt intresse för att utveckla denna teknik, inte minst från fossilindustrin, och man kan gissa att i den mån teorin överhuvudtaget är genomförbar kommer den att finnas tillgänglig. Driftskostnaden beräknas bli i storleksordningen 100 SEK per ton CO2, exklusive frakt och lagring. Försök att extrahera CO2 direkt ur atmosfären pågår, men eftersom CO2-halten är så mycket lägre blir det cirka 100 gånger dyrare.

Mycket pengar läggs redan internationellt på CCS-forskning. Sverige bör delta där så är lämpligt. Vi ska självklart hålla oss underrättade om forskningsläget för att regering och riksdag ska fatta beslut baserat på bästa möjliga grund. Ett vetenskapligt råd bör inrättas i detta syfte.

Speciella tillämpningar av CCS skulle kunna vara lämpliga att studera vidare ur svensk synpunkt. Väl definierade krav på säkerhet och slutförvarets stabilitet är nyckelfrågor. Anpassade tillämpningar av CCS kan hjälpa oss att sänka vårt netto CO2-utsläpp. Vissa kan möjligen dessutom utvecklas till exportprodukter och därmed skapa jobb i Sverige.

(En liknande motion har skickats till Naturskyddsföreningens riksstämma.)



Åter Påverka politiken-sidan

81

3

3

0

P