Absurditeterna i vår tid når hela tiden nya höjder. Det är svårt att ta del av nyhetsflödet och inte få svindel. Nya värmerekord och extremväder skördar offer efter offer samtidigt som antalet kommersiella flygresor aldrig varit så högt. Klimatkollapsen är över oss, men livet ska fortgå som vanligt så länge man inte själv drabbas – verkar vara gängse motto.
Att klimat- och ekologikrisen fortfarande inte tas på det allvar som den kräver framgår tydligt av medierapporteringen kring de pågående värmeböljorna i södra Europa. Även när forskare intervjuas kring de farliga hälsoeffekterna av extremhettan benämns inte de bakomliggande orsakerna till krisen.
Journalister skriver om flygbolag som tipsar sina kunder om att ta det lugnt i värmen (tur att flygbolagen tar sitt ansvar) och undrar om folk borde avboka sina flygresor nu när det är så obehagligt varmt. Ingen ställer frågan (vad jag kan se) varför priviligierade människor tillåts fortsätta med destruktionen av sina egna och andras livsbetingelser. Livsstilen i höginkomstländerna har länge negativt påverkat liv och hälsa i låginkomstländer, men inte ens när effekterna av klimatförändringar och destruktion av biologisk mångfald märks i de rikare delarna av världen tycks människor förmögna att ändra beteenden och kräva politisk kursändring. Att ställa makthavare till svars och rapportera om krisen på ett adekvat sätt verkar också svårt.
Tänk om frågorna som ställdes i stället var följande:
Hur tänker du som forskare/politiker kring att utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, i strid med Parisavtalet, samtidigt som vi vet att värmeböljan förra året bidrog till att 60 000 människor dog i förtid i Europa och att fortsatta utsläpp kommer att öka risken för värmeböljor markant?
Vad tänker du som forskare kring att vetenskapen varit glasklar i flera decennier, men att politikerna ändå inte fattar de beslut som krävs för att hejda klimatkollapsen och ett ofattbart mänskligt lidande?
Vad tänker du som politiker vidta för åtgärder för att bromsa klimatförändringarna och skydda människors liv?
Det är inte bara värmen som är farlig och inte bara kroppen som drabbas på en jord med allt högre medeltemperatur. Klimatriksdagen har i en rapport sammanställt aktuell forskning kring klimat- och ekologikrisens effekter på den mentala hälsan. Effekterna på den psykiska hälsan är både långsiktiga och kortsiktiga och ökar risken för posttraumatisk stress, oro, ångest, depression och självmordsbenägenhet. Liksom med klimatkrisens övriga konsekvenser för liv och hälsa är det de mest utsatta i samhället som drabbas hårdast – klimatkrisens katastrofala konsekvenser kommer inte att fördelas jämlikt, varken inom eller mellan världens länder.
I en intressant artikel skriver författaren David Fenton (som också är miljö- och folkhälsoaktivist samt förkämpe för mänskliga rättigheter) att klimatkrisen är en kommunikationskris. Det saknas politisk vilja att genomföra den enorma samhällsomställningen som klimat- och ekologikrisen kräver, eftersom det saknas tryck underifrån. Det saknas tryck från allmänheten eftersom alltför många fortfarande inte förstår vilket hot mot liv och hälsa som klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald utgör. Vi behöver en enorm satsning, menar Fenton, på att informera befolkningen om vad som står på spel. Investeringar som, enligt Fenton, behöver stå i paritet med de massiva satsningar som fossilindustrin lagt ner på att förneka krisen och förhala regleringar som mildrar den. Människor skulle nämligen kräva att deras regeringar skyddade dem, ifall de insåg hur stort hotet mot deras hälsa, säkerhet och liv var på en jord med en medeltemperaturökning på över 1,5 grader.
Jag tror att Fenton har rätt, men jag tror också att det finns andra sätt att få allmänheten att vakna. Klimataktivister som Greta Thunberg och organisationer som Greenpeace och Klimatriksdagen väcker opinion. Ett av Extinction Rebellions krav är just att politiker ska tala klarspråk. Det klimatrörelsen i dess vida bemärkelse gör är att skapa tryck på politiker och allmänhet, så att en växelverkan uppstår som leder till att beslutsfattare genomför de åtgärder som krävs för att säkra människors liv och hälsa. Medierna har ett enormt ansvar för att denna positiva dynamik ska uppkomma.
Det finns fortfarande tid att hejda de mest katastrofala konsekvenserna av klimatkrisen. Då måste dock politiker, journalister och allmänhet inse att den rika världens kultur, baserad på dominans och exploatering, har nått vägs ände. Framtiden behöver vara ekologisk, rättvis och inriktad på välbefinnande i stället för ensidig ekonomisk tillväxt. Endast så kan mänsklighetens och planetens hälsa skyddas. Ju fler som inser detta och som deltar i kampen för livet, desto större chans har vi att rädda det som räddas kan.
Ester Gubi
Folkhälsovetare och aktiv i klimatrörelsen