Föreslagna åtgärder:
• Det allmänna, stat och kommuner, måste gå före i att göra återbruk till norm.
• Media och kultursektorn ska engageras i arbetet med attitydförändringar.
• Reklambranschen måste, frivilligt eller med regleringar, upphöra att stimulera till klimatskadlig konsumtion.

Sammanfattning:
Stat och kommuner ska gå före i en attitydförändring till återbruk av begagnade byggnader, maskiner, möbler, och fordon i sin egen verksamhet. Företag och privatpersoner som gör detsamma ska premieras. Media och kultursektorn ska engageras i samarbeten kring cirkulär attityd.

Motiv och bakgrund:

Dagens skattesystem kan göra det lönsamt att skrota en maskin, möbel, eller annan tillgång och köpa ny, oavsett om den gamla är fullt användbar. Fullt användbara byggnader rivs därför att det är ”billigare att bygga nytt”. Ständigt ökande krav på till exempel byggnaders miljöegenskaper, bilars trafiksäkerhet, eller möblers ergonomi skapar en ständigt växande konsumtion, i ett läge då vår konsumtion redan pressat in planeten i en existentiell kris.

Från och med nu måste vi ifrågasätta all vår konsumtion utifrån de konsekvenser den kan få för klimatet. Ekonomiska, ergonomiska eller säkerhetsmässiga krav får inte längre självklart prioriteras; det ska snarare till väldigt starka andra skäl för att behöva byta eller nyförskaffa en maskin e.d. för att klimatkraven inte ska väga tyngst.

Lagstiftarna har här ett mycket stort ansvar genom att skapa skatte- och andra lagar som premierar en cirkulär attityd, och dessutom att förgå med gott exempel. Lagstiftaren har också indirekt visst inflytande över landets konsumtion genom samarbeten med näringslivet och andra initiativ.

Media och kultursektor har stort inflytande på våra attityder, till exempel kring vad som är ett gott liv. Ofta är detta goda liv skildrat som en, för många, ouppnåelig lyx. Detta tvingar fram irrationell konsumtion som exempelvis semesterresor till något lågprisland för att åtminstone någon vecka om året kunna uppfylla normen och känna sig som att man ”lever lyxliv”, till skada både för klimatet och för det fattigare landets befolkning och natur.

Reklambranschen lever på att maximera vår konsumtion, och kan ses som närmast kontraproduktiv i detta arbete. Samtidigt utgör den en enorm källa till kunskap om metoder att påverka våra attityder.