Efter att ha slutat vid lunchtid på mitt jobb i dag så kunde jag cykla hem i dagsljus. Jag ska inte påstå att det var längesedan som det hände senast men idag var känslan annorlunda. När jag tagit mig ut ur staden, förbi rullgrus, bilar och långa rader av hus möts jag av ett lugn och en känsla av den annalkande våren. Kanske är det ett annat ljud som skapas när cykelns dubbdäck rullar fram på grusvägen? Eller kanske är det solljuset som ännu inte värmer, men ändå lyser på ett sätt som inte är lika flyktigt och desperat som nyss? Fågelkvittret spelar absolut in och det faktum att det inte är den bitande piskande råa fartvinden som smärtsamt möter mina kinder utan en mycket mer behaglig bris, som ännu inte värmer, men inte heller kyler.
Att man blir mycket mer medveten om den vägen och det väder som man färdas i när man cyklar än när man åker bil kan ses som självklart. Men det är ack så viktigt att i en sådan tid som vi lever i nu, där de flesta jobbar inomhus och ständigt är konsumenter, faktiskt låta sig ta del av verkligheten. Att låta ditt resande ta tid. Att uppleva det du faktiskt passerar. Ge dig tid att reflektera, uppleva och känna att “det är inte jag som kontrollerar naturen, det är jag som är en liten del av naturen”. Jag tror att det får oss människor att må bättre, bli friskare och piggare. Och framförallt så tror jag att det kan skapa ett lugn i oss som håller oss på betryggande avstånd från att rusa in i den berömda väggen.
Att cykla kanske inte kan lösa alla problem vi står inför med klimatförändringarna i fokus. Men den är en del av lösningen. Inte bara i städerna utan också på den landsbygd som finns nära tätorterna.
Att cykla är för mig något större än ett sätt att ta mig från punkt A till B. Det har blivit ett ställningstagande. Cyklandet har gjort att jag fått möjlighet att prata cykling/livsstil/klimat i både TV, radio och medverka i en bok. Folk jag inte känner ringer eller stannar mig på stan för att de har frågor om det är möjligt även för dem att cykla mer i sin vardag. Att lämna bilen och trampa sig fram genom livet istället. Det ringde en man för en tid sedan som sett mig på TV där jag som höggravid cyklade en trehjulig elcykel på de snöklädda grusvägarna på väg från mitt hem på landsbygden in till stan. Mannen som ringde hade börjat få svårt att gå. Men han älskade att cykla och han hade just en sån trehjulig cykel som jag hade. Han hade frågor om att konvertera den till att bli en elcykel så att han skulle orka cykla lite mera och inte bli beroende av färdtjänst jämt. Och eftersom vi konverterat vår trehjuling till eldrift så kunde vi ge honom många råd längs vägen. Jag hoppas verkligen han fortfarande rullar på. Ibland räddar man inte hela världen på en gång, utan påverkar utvecklingen i rätt rikting människa för människa. Men det behövs förebilder och fler att fråga. Att välja en mer hållbar livsstil i hopp om att rädda världen måste få ta plats för att kunna inspirerar fler att göra liknande val. Så härmed uppmanar jag er alla kunniga där ute att dela med er av era lösningar så att fler av oss kan inspireras, hänga på och rädda världen tillsammans.
Jag hoppas att vi ses på klimatriksdagen. Än finns tid att skriva och lämna in motioner. I år är det viktigare än någonsin att mobilisera för att lyfta klimatfrågan på den politiska agendan inför valet. Anmäl dig till klimatriksdagen du också, så ses vi där!
//Matilda Forsärla
Skriver sen 2013 på bloggen Lantiscyklisterna om hur det är att ha cykeln som fordon på den svenska landsbygden idag. Är också en av rösterna i podden Gröna fingar Svart jord – en podd om odling, framtidsdystopi, förändringsvilja och livet som självhushållare.
PS: Jag vill också varmt rekommendera boken Cykla två hjul som förändrar världen av Lina E Johansson och Maja Lagercrantz.