|
|
| |||||||||||||||||||||
Föreslagna åtgärder:
Att lämplig myndighet uppdras att:
- formulera nya återvinningsmål satta över de nivåer som (faktiskt) redan uppnåtts
- skapa en långsiktig plan för stegvis höjning av målnivån
- utreda hur ökad återvinning av plastförpackningar kan uppnås genom att producentansvaret skärps i lagstiftning
Sammanfattning:
Våra nationella mål för återvinning är, i flera fall, satta under de mål för återvinning som redan uppnåtts. För att stimulera en utveckling mot ökad återvinning och hållbarhet behöver vi mål som driver på utvecklingen och stimulerar till hållbart agerande. I motionen föreslås att regeringen ger i uppdrag till lämplig myndighet att utreda dessa och relaterade frågor.
Motiv och bakgrund:
För att lyckas minska de utsläpp som är associerade till vår livsstil kommer det med största sannolikhet krävas en övergång från konsumtion av varor till tjänster, en allmän minskning av konsumtion och en transformation till en mer cirkulär ekonomi. I det sistnämnda ingår bland annat att betydligt högre grader återvinning och återbruk än idag. På en planet med ändliga resurser är det en omöjlighet att ständigt utvinna nya råvaror för att understödja högkonsumerande gruppers ohållbara livsstilar, där en icke-försumbar del rör återvinning och återbruk av förpackningar.
Det kan verka glädjande att Sverige 2015 nådde upp till sju av åtta av de mål vi själva satt upp för materialåtervinning genom förordning (2014:1073) om producentansvar för förpackningar. Men utfallet kan givetvis bara värderas i relation till målens ambitionsnivå. Som exempel kan nämnas att det övergripande målet för materialåtervinningen är att 55 % av den mängd förpackningar som tillförs den svenska marknaden ska återvinnas – men 2015 uppmättes den totala återvinningen till 73 %. Gällande plastförpackningar (exklusive PET-flaskor) är målet 30 % och 2015 återvanns 45 %.
Förordningen rymmer visserligen en rad planerade skärpningar från 2020, då målet för den totala återvinningen höjs till 65 %, men det är alltså fortfarande en lägre nivå än den faktiska återvinningen 2015. Målet för plastförpackningar höjs samma år till 50%, marginellt högre än 2015 års nivå. En sådan brist på skärpta ambitionsnivåer är minst sagt anmärkningsvärd eftersom målen bör vara satta så att de bidrar till att driva utvecklingen framåt.
Det bör också finnas en plan för stegvis höjning av ambitionsnivån över en relativt lång tidshorisont så att producenter och konsumenter kan planera sitt agerande. Om man ser på exempelvis glas och pantburkar så var återvinningsgraden 2015 94% respektive 92%. Någonstans kring 90-95% borde således inte vara omöjligt med existerande teknik och förutsättningar.
Mer ambitiösa mål måste också kopplas ihop med en differentierad uppsättning effektiva åtgärder för ökad återvinning. Det finns redan idag en skyldighet att sortera sina sopor enligt avfallsförordningen (2011:927), men det är uppenbart att det saknas incitament och belöningar. Det borde exempelvis gå att lära sig av de åtgärder som applicerats på de förpackningar där återvinningsgraden redan idag är över 90%. Ett liknande retursystem som det som regleras i förordning (2005:220) om retursystem för petflaskor och metallburkar skulle exempelvis kunna utformas gällande vissa kategorier av hårda plastförpackningar (för t.ex. schampo, balsam, duschkräm). En annan viktig faktor är att det måste bli lättare att "göra rätt", i det här fallet att sortera. Den genomsnittliga närheten till sopsorteringsstationer skulle kunna ökas och kommuner skulle kunna tvingas eller uppmuntras erbjuda möjlighet till sortering i olika behållare i alla offentliga soptunnor i stadsmiljö.
Avgörande för återvinningssystemets trovärdighet är att de förpackningar som medborgarna sorterar i hög grad också återbrukas. Plastförpackningar är särskilt bekymmersamt att återbruka eftersom det finns många olika typer av plast med olika egenskaper. Det behövs därför konkreta åtgärder för att öka återvinningsgraden av plast. Exempel på åtgärder är att, i lag, begränsa antalet typer av förpackningar som är tillåtna på marknaden alternativt att på olika sätt pressa branschen att utveckla mer enhetliga standarder för förpackningar.
135
0
L