|
1
|
| |||||||||||||||||||||
Föreslagna åtgärder:
- att mål för växthusgasutsläpp i livscykelperspektiv från svensk konsumtion införs i klimatlagen som komplement till dagens territoriella mål
- att växthusgasutsläpp från svensk konsumtion i genomsnitt ska minska med minst 25% per invånare till år 2022 jämfört med 2015
- att växthusgasutsläpp från svensk konsumtion i genomsnitt ska minska med minst 50% per invånare till år 2026 jämfört med 2015
Sammanfattning:
Nya klimatlagen följer bara upp utsläpp innanför Sveriges gränser (territoriella utsläpp). Om vi flyttar svensk industri och svenska jobb utomlands och importerar tillbaka varor, eller flyger jorden runt istället för att semestra i vårt eget land, blir det lättare att nå vårt officiella klimatmål. Trots att vårt bidrag till globala klimatförändringar då tvärtom kan öka. För att undvika att vår klimatpolitik bara flyttar utsläpp mellan länder, behövs ett konsumtionsmål i klimatlagen. Med etappmål för varje politisk mandatperiod kan intresset för klimatpolitik öka.
Motiv och bakgrund:
Olika sätt att räkna
Utsläppen av växthusgaser inom Sveriges gränser har minskat med 26% från 1990 till 2016. Utsläppen från svensk konsumtion har under motsvarande period (1993 till 2015) ökat med 5%. Sorterar vi bort befolkningsökning har utsläppen inom landets gränser minskat med 36% per invånare och konsumtionsutsläppen har minskat med 7% per invånare.
Geografiska klimatmål riskerar att flytta utsläpp istället för att minska dem
Jämförelsen visar att svensk klimatpolitik sedan Sverige undertecknade FN:s klimatkonvention 1992 faktiskt har misslyckats med att minska vårt bidrag till globala klimatförändringar mer än marginellt. Flytt av tillverkning till låglöneländer har minskat utsläpp här, men inte vårt bidrag till de globala utsläppen. Utsläppsminskningar inom vissa sektorer har ätits upp av utsläppsökningar inom nya branscher, och ökningarna har framför allt skett utanför vårt land och därför inte synts i officiell statistik.
Inget konsumtionsmål i klimatpolitiska ramverket
Den nya klimatlagen kommer enbart att ta hänsyn till utsläpp inom Sveriges geografiska gränser. För att Sverige ska kunna bidra till globalt minskad klimatpåverkan behöver både utsläppen inom landets gränser och utsläppen från svensk konsumtion i ett livscykelperspektiv minska.
Hur snabbt behöver utsläppen minska?
Enligt FN:s klimatpanel IPCC kunde vi från år 2011 max släppa ut 400 Gt CO2 för att med 66% sannolikhet klara Paris-avtalets 1,5-gradersmål. De globala utsläppen från fossila bränslen och avskogning ligger idag på mellan 35-40 Gt CO2/år. Med dagens utsläpp kan budgeten därför ta slut redan år 2021-2022, under kommande mandatperiod. Om alla världens länder i år börjar minska sina utsläpp i dramatisk takt får vi längre tid på oss, med linjär minskning behöver utsläppen då nollas globalt inom två mandatperioder, till ca 2026. Enligt en rapport av Miljöförvaltningen i Göteborg behöver konsumtionsutsläppen minska med 30% per år och nå nära noll år 2030 för att klara 1,5-gradersmålet i Paris-avtalet.
Idag fångar hav och skog ungefär hälften av koldioxidutsläppen. Ifall de fortsätter att göra det och utsläppen ligger kvar på ungefär dagens nivå måste vi inom 5-6 år fånga in minst vartannat utsläppt ton jorden runt för att hålla kvar uppvärmningen vid 1,5°. Det är med största sannolikhet helt omöjligt. Det går idag i liten skala att fånga koldioxid ur skorstenar och binda den (CCS). Men att bygga upp en ny industri i sådan enorm skala som behövs för att samla in all koldioxid som behövs jorden runt är inte möjlig att göra på bara 5-10 år. Mer än 90% av de scenarier IPCC presenterade i sin senaste rapport för att med hyfsad sannolikhet klara max 2° uppvärmning förlitar sig på användning av så kallade negativa utsläpp i slutet av seklet, i många fall i mycket stor omfattning, för att kompensera i efterhand för allt för stora utsläpp och för långsamma utsläppsminskningar idag.
Ju snabbare vi minskar våra egna utsläpp, både inom Sveriges geografiska gränser och från vår konsumtion, och ju snabbare vi får med oss andra länder på att minska sina utsläpp, desto mindre blir behovet av så kallade negativa utsläpp för att i efterhand försöka kompensera för allt för stora redan gjorda utsläpp.
Halverade utsläpp genomförbart idag
Utsläppen från svensk konsumtion var i genomsnitt 10,7 ton växthusgaser per invånare år 2015 enligt beräkning av SCB och Naturvårdsverket. Världsnaturfonden WWF föreslog inom Miljömålsberedningen konsumtionsmål för svensk konsumtion på 7 ton växthusgaser per invånare år 2020 och 4 ton år 2030. Beräkningar i Klimatkontot visar att det är fullt möjligt redan idag för de flesta hushåll att leva bekvämt utan att behöva använda mer än 5 ton växthusgaser per person och år genom sin konsumtion. Det går att ta bilen till jobbet, äta kött eller flyga en kort flygresa om året på ca 5 ton per år, ifall man håller klimatpåverkan från övrig konsumtion på en låg nivå. Räkna själv ut vilken konsumtion som får rum inom 5 ton på www.klimatkontot.se
Etappmål för varje politisk mandatperiod
Företag följer upp sin verksamhet med kvartalsrapporter. Arbetslöshetssiffror rapporteras varje månad. Miljömål är tvärtom vanliga att sätta var tionde år: år 2020, år 2030, år 2045... Varför? Med etappmål för varje mandatperiod, dvs 2018-2022, 2022-2026, 2026-2030, kan det bli mer fokus på klimatpolitik i valrörelsen.
FI och MP har föreslagit att konsumtionsutsläpp följs upp med etappmål varje mandatperiod. FI har även föreslagit 25% minskning per invånare till 2022 jämfört med 2014, halvering till år 2026 och konsumtionsutsläpp nära noll år 2040. Minskning med en fjärdedel kommande mandatperiod och halvering inom två mandatperioder bör alla riksdagspartier kunna ställa sig bakom. Utsläpp från svensk konsumtion var i genomsnitt 10,7 ton växthusgaser per invånare år 2015. Minskning med 25% inom en mandatperiod innebär utsläpp på 8 ton per invånare år 2022. Halvering inom två mandatperioder innebär i snitt 5,3 ton per invånare år 2026.
Bilaga: Bilaga-motion-Konsumtionsmal-for-varje-politisk-mandatperiod.pdf242
0
L