|
|
| |||||||||||||||||||||
Föreslagna åtgärder:
Riksdagen bör
- stoppa skattelättnader till personer med tjänstebil; oftast män och istället subventionera god kollektivtrafik, som i högre grad används av kvinnor, unga och äldre.
- i likhet med bl a UK bör Sverige i all planering av boende, arbetsplatser och andra samhällsfunktioner arbeta för att "mobilitet" inte primärt ger ökad valfrihet och välfärd åt bilburna (automobila) utan åt alla.
Sammanfattning:
Det krävs åtgärder för en jämställd och hållbar samhällsplanering som uppmärksammar könsspecifika skillnader som t ex visar att bilburna rikare män står för den största andelen utsläpp och föroreningar. Utformningen av skatter, subventioner och investeringar som rör i infrastruktursatsningar och samhällsplanering bör inte gynna denna grupp utan folkflertalet. Grundprincipen bör vara den som antogs vid FN:s världskonferens i Johannesburg 1992 om befolkning och utveckling som anger att det är förorenaren som ska betala.
Motiv och bakgrund:
I planering av investeringar, utformning av skatter och subventioner som rör livsstilar och konsumtionsval behöver hänsyn tas till att individer i praktiken sällan har helt fria val. Vi styrs av de begränsningar som våra ekonomiska tillgångar sätter (eller inte sätter, om vi är rika nog) liksom av sociala hänsyn och förväntade roller om vad vi ska göra som "riktiga" män och kvinnor på alla livets områden: när det gäller val av yrke, hur vi tar oss till arbetet, omsorg av barn och närstående, fritid mm.
Medan kvinnor pga huvudansvar för hem och barn ofta förväntas stanna närmare hemmen (vilket fortfarande bekräftas i stadsbyggande och "storregioner" i Sverige) så reser många män långa sträckor dagligen/månatligen, med bil och flyg. I Sverige står män för ca 2/3 av alla personkilometer som körs. Siffrorna torde vara än högre på energislukande motorcyklar och stora motordrivna fritidsbåtar. Kvinnor dominerar istället i de hushåll som inte har bil.
Resande och transporter står idag för cirka ¼ av energiförbrukningen och prognoserna tyder på kraftigt ökade transporter. Vad gäller resande så har män i ett historiskt och globalt perspektiv men också idag mycket större mobilitet och frihet att röra sig än kvinnor. Det är inte minst i ett globalt perspektiv mer mäns och särskilt välbärgade mäns resande, konsumtionsmönster och prioriteringar som gett upphov till dagens stora förbrukning av fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser. Det är därmed mer mäns än kvinnors efterfrågan på bränslen och råvaror som ligger bakom jakten på och konflikter kring olje- och gasfält och handelsrutter för att säkra dagens ohållbara livsstilar.
I ett globalt perspektiv, men även i Sverige, dominerar män de beslut som fattas om fördelning av resurser för transportändamål. Som Claes Tingwall på Vägverket uttryckt det: "Transportsektorn planeras av medelålders manliga vägingenjörer, för män". Det innebär att medel företrädesvis anslås till områden som män utnyttjar: bilvägar och reguljärflyg. Istället ter det sig självklart, med dagens låga räntor och vår kunskap om klimathoten, att göra stora investeringar i kollektiva transporter, som bussar och miljövänligt tågresande dvs hållbara transporter som är till för andra än bilburna. Mer väl utbyggda, tillförlitliga och billiga kollektiva transporter skapar också ökade möjligheter för kvinnor att ta sig till ett bredare utbud av platser där de kan arbeta eller utbilda sig vilket ökar kvinnors valfrihet, kompetensutveckling, inkomster, pensioner och arbetstillfredsställelse, och är hållbart för helheten.
249
0
L