I skrivande stund sitter vi trötta på ett kafé utanför Rotterdam Central i väntan på vårt nästa tåg som ska ta oss till Amsterdam. Där ska vi byta till nattbuss som sedan tar oss till Köpenhamn. Allt som allt tar vår resa över 1,5 dygn från Glasgow till Malmö/Lund och vi spenderar två nätter sittandes på buss. Tanken på att Boris Johnson åkte privatjet mellan London och Glasgow för att delta på World Leaders Summit i början av COP26 blir nästan skrattretande.
Vi har spenderat veckan i Glasgow som observatörer på COP26 tillsammans med andra unga från PUSH Sverige. PUSH Sverige är en religiöst och partipolitiskt obunden ideell ungdomsorganisation som kämpar för en mer hållbar värld genom att pusha makthavare till högre klimatambitioner. Vi två, Linda Kivi och Betty Ottosson, är nu på väg hem och några andra tar över under vecka två. Vi kommer här dela med oss av våra observationer och reflektioner från första veckan av FN:s klimattoppmöte COP26.
Då COP26 var den första internationella klimatkonferensen för oss båda var de första dagarna minst sagt överväldigande med mycket intryck. Som tur är var första dagen relativt lugn och bestod av öppningsanföranden från de olika organen och länderna. Sara Nyberg, den enda i vår delegation som stannar båda veckorna och som har stor erfarenhet från tidigare internationella klimatkonferenser, höll tillsammans med Temilade Salami öppningsanförandet från det globala unga civilsamhället.
Dag två och tre präglades sedan av World Leaders Summit (WLS) där många av världens statschefer samlades för att sätta tonen för de kommande två veckorna av klimatförhandlingar. Ur WLS kom bland annat löften om att stoppa avskogning, dock utan tillräckligt konkreta förslag hur detta ska gå till. På grund av det höga säkerhetspådraget av WLS begränsades våra möjligheter att röra oss överallt på området och vi blev tvungna att följa de “vanliga” förhandlingarna (dvs de som pågår under hela COP) online istället för att delta i mötesrummen. Frustrerade och ovetande hur resten av veckorna skulle se ut gjorde vi så gott vi kunde för att följa förhandlingarna och lyssna till vad världsledarna hade att säga från våra datorer.
När världsledarna sedan lämnade Glasgow fick vi återigen åtkomst till hela mötesområdet och fick möjlighet att lyssna på förhandlingarna inne i rummen. Utöver att följa förhandlingarna finns det mycket annat att göra inne på mötesområdet, t.ex. ett stort område med paviljonger där olika länder och organisationer håller seminarier och workshops.
Det vi fann mest meningsfullt var dock att möta och jobba tillsammans med unga från hela världen. Detta gör vi genom YOUNGO som är en paraplyorganisation för unga inom UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) vilka är de som arrangerar COParna. Tillsammans med andra unga inom YOUNGO finns det möjlighet att ingå i olika arbetsgrupper för att tillsammans följa en specifik fråga inom förhandlingarna och således kunna sätta mer press på beslutsfattarna.
Ett annat exempel på hur vi unga arbetade tillsammans var att planera ett möte med EU:s chefsförhandlare. Vi fick då möjligheten att ställa frågor och även om vi inte var helt nöjda med svaren vill vi tro att vårt budskap gick fram och att det är något han tar med sig in i förhandlingarna.
Vår sista dag hade temat “Youth and Public Empowerment Day” vilken bland annat innehöll ett överlämnande av Global Youth Statement som är ungas krav i förhandlingarna och skrivet av tusentals unga från hela världen och underskrivet av över 40 000 unga. Det lämnades över till bland andra generalsekreteraren för UNFCCC, Patricia Espinosa, och Alok Sharma som är ordförande för COP26.
Efter en väldigt intensiv vecka med mycket intryck och lite sömn åker vi hemåt med många tankar och reflektioner. Först och främst vill vi nämna den mycket påtagliga ojämlikheten på toppmötet. COP26 är en av de mest ojämlikt representerade klimatkonferenserna någonsin. Detta beror till stor del på den orättvisa distributionen av vaccin vilken gör att det till största del var representanter från Globala Nord på toppmötet. Detta är problematiskt då Globala Syd är de som drabbats hårdast av klimatförändringarna trots att de bidragit minst till dem och därför bör ha en stark röst i förhandlingarna. Vidare är grupper av ursprungsbefolkning exkluderade i beslutsprocesserna om exempelvis markanvändning och naturskydd vilket är oroande eftersom de inte bara är högst utsatta för klimatförändringarna utan också skyddar 80% av jordens biologiska mångfald.
En annan reflektion vi gör grundar sig i irritation och uppgivenhet. Flera gånger under veckan har vi hört beslutfattare tala om det unga civilsamhället, tackat oss för vårt hårda jobb och bett oss hålla dem ansvariga. Detta gör oss arga då det inte är vårt jobb att behöva hålla vuxna beslutsfattare ansvariga för problem som inte vi har skapat. Det är vår framtid som ligger i deras händer och vi hoppas och vill tro att de tar våra krav på allvar!
Vill vill dock avsluta med att säga att vi även känner oss hoppfulla. Av att följa förhandlingarna får vi intrycket att de i många frågor går framåt och vi hoppas på att de politiska besluten som ska tas nästa vecka kommer leda till konstruktiva åtaganden. Vi känner oss även stärkta och upplyfta av det globala unga civilsamhället som jobbar otroligt hårt tillsammans för att bli hörda och tas på allvar. Vi åker hem frustrerade men också hoppfulla och följer nästa veckas utfall från hemmaplan.
Betty Ottosson och Linda Kivi från PUSH:s ungdomsdelegation på COP26