Föreslagna åtgärder:
Vi föreslår regering och Riksdag
 
att klimatpolitiska ramverkets klimatmål, kopplat till den för Sverige gällande koldioxidbudgeten enligt Parisöverenskommelsen, lagfästs.
 
att åtgärder i regeringens klimatpolitiska handlingsplan ska vara effektberäknade och tidsatta samt att ansvariga är utpekade och resurser finns avsatta för genomförande och drift.
 
att Klimatpolitiska rådet får i uppdrag att följa upp att regeringens klimatpolitiska handlingsplan uppfyller klimatmålen och att regeringen åläggs att utveckla handlingsplanen om dess innehåll inte är tillräckligt för att klara klimatmålen.

Sammanfattning:
Klimatpolitiska ramverkets klimatmål är idag inte kopplat till den koldioxidbudget som gäller för Sverige utifrån åtagandena i Parisöverenskommelsen. De är dessutom inte bindande och om de handlingsplaner som regeringen tar fram inte är i överensstämmelse med klimatmålen får det inte några konkreta konsekvenser. Klimatmålen, utgående från en successivt uppdaterad koldioxidbudget för Sverige, bör därför lagfästas. Uppföljningen att lagen uppfylls bör ske av Klimatpolitiska rådet och om klimatmålen inte beräknas kunna nås, så skickas den klimatpolitiska handlingsplanen tillbaka för omarbetning tills den kan godkännas.

Motiv och bakgrund:
Från den 1 januari 2018 gäller det av Riksdagen antagna klimatpolitiska ramverket. Det innehåller klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd.
 
Klimatlagen lagfäster att regeringens klimatpolitik ska utgå ifrån klimatmålen och hur arbetet ska bedrivas. Klimatlagen säger att regeringen varje år ska presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen och att vart fjärde år ska regeringen ta fram en klimatpolitisk handlingsplan som bland annat ska redovisa hur klimatmålen ska uppnås. Den anger alltså bara vad som ska göras. Vad som händer om handlingsplanen inte anses uppfylla klimatmålen finns inte angivet.
 
Det långsiktiga klimatmålet är att Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Målet innebär att utsläppen från svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre 2045 än 1990. De kvarvarande utsläppen ner till noll kan uppnås genom så kallade kompletterande åtgärder.
 
Parisavtalets klimatmål är absoluta temperaturmål och anger att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 grader och vi ska sträva efter att den ska stanna vid 1,5 grader. Det innebär att det är mängden koldioxid – egentligen koldioxidekvivalenter – i atmosfären som avgör om klimatmålen kan uppnås. Det kvarvarande utsläppsutrymmet anges som en koldioxidbudget. Avtalet som världens länder enades om i december 2015 trädde i kraft i november 2016 och skulle börja gälla senast 2020. Sverige har alltså som en av undertecknare att följa avtalet.
 
Eftersom det klimatpolitiska ramverkets klimatmål inte är kopplat till en koldioxidbudget för Sverige, finns heller inget underlag för att ange vilket temperaturmål som ramverket utgår ifrån. En beräkning som har gjorts av Kevin Anderson m.fl. visar att med ramverkets nuvarande ambitionsnivå kommer Sverige att vid sekelskiftet ha överskridit åtagandena i Parisavtalet med minst det dubbla. Förutom att vår klimatpolitik baseras på klimatmål som inte går att koppla till temperaturmål, visar alltså forskares beräkningar att de ligger skyhögt över de temperaturmål som Sverige har åtaget sig att utgå ifrån i landets klimatpolitik.
 
Vid uppföljningen av den första klimatpolitiska handlingsplanen som togs fram 2019 konstaterade Klimatpolitiska rådet att den inte innehåller åtgärder som räcker för att klara klimatmålen i det klimatpolitiska ramverket, alltså de klimatmål som är satta att uppnås först 2045. Klimatpolitiska rådet skriver: "Den allvarligaste bristen är att regeringen inte redovisar i vilken grad de beslutade och aviserade insatserna i sina delar eller som helhet, bidrar till att klimatmålen kan nås. Därmed uppfyller inte handlingsplanen klimatlagens krav i detta avseende. Insatserna är därtill genomgående diffust beskrivna och saknar en tidplan för genomförande."
 
För att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt Parisöverenskommelsen måste alltså klimatmålen i det klimatpolitiska ramverket skärpas. Klimatmålen behöver dessutom kopplas till den koldioxidbudget som gäller för Sverige utifrån det som Parisavtalet anger. Koldioxidbudgeten behöver aktualiseras årligen, vilket sker via lämplig myndighet, till exempel Naturvårdsverket. Men minst lika viktigt är att vi som medborgare vet att vår regering och våra politiska partier driver en klimatpolitik som strävar efter att våra barn och efterföljande ska få ett drägligt liv.
De klimatpolitiska ramverkets klimatmål, kopplat till en för Sverige gällande koldioxidbudget, bör därför lagfästas. Direkta sanktioner fungerar förstås inte i ett sammanhang som detta och dessutom är det som eftersträvas en tillräckligt stark klimatpolitik. Därför föreslås att Klimatpolitiska rådet får i uppdrag att följa upp och effektberäkna den klimatpolitiska handlingsplaner som regeringen lägger fram. I de fall handlingsplanen inte har ett innehåll i form av åtgärder och styrmedel, som leder till att klimatmålen i Parisavtalet uppnås, åläggs regeringen att utveckla och stärka handlingsplanen så att den är i överensstämmelse med Sveriges åtaganden.
 
För att säkra att åtgärderna ger de bidrag som krävs för att klara klimatmålen behöver deras effekter visas och de underlag som gäller för dessa effektberäkningar behöver vila på vetenskaplig grund och ha de förutsättningar som krävs för genomförandet. Det innebär bland annat att de ska vara tidsatta och ingå i en sammanhållen färdplan fram till den tidpunkt då koldixoidbudgeten är förbrukad. Enligt den koldioxidbudget, som idag finns framtagen av forskare, gäller 2035 som måltidpunkt. Många sektorer, där åtgärder krävs för klimatomställningen, är idag avreglerade. Det innebär att det i stor utsträckning är marknadens aktörer som förutsätts besluta och genomföra nödvändiga åtgärder. Väsentligt är därför att ansvariga för handlingsplanens åtgärder är utpekade och att resurser finnas tillgängliga för både genomförande och drift.
 
Förutom att medborgarna med denna lag skulle veta att regeringens klimatpolitik är i överensstämmelse med klimatmål enligt Parisöverenskommelsen, så skulle det även säkra en mer långsiktig inriktning av Sveriges klimatpolitik. Oavsett vilka partier som sitter i regeringen måste klimatpolitiken ha ett innehåll som utgår från den koldioxidbudget som gäller för Sverige.

Föreslagna åtgärder:
Med klimat-skattesatsen angiven på det vi köper blir det lätt att göra rätt för oss alla - privatpersoner, företag och offentlig verksamhet.

Beslutsfattare får ett flexibelt instrument för styrning mot en hållbar samhällsutveckling.

Del av skatteintäkterna skall kompensera låginkomsthushåll för ökade levnadskostnader.

Sammanfattning:
Majoriteten av medborgarna är bekymrade för klimat och miljö. Oavsett ekonomi och position i samhället ska det vara möjligt för var och en att göra klimatsmarta val för sin livsföring, något som gagnar både individ och samhälle.

Skatten kommer att sända signaler till marknadsaktörer och tillverkare, inom och utanför landet, om att klimat- och miljöanpassa sina produkter.

Den ekonomiska kompensationen till låginkomsthushåll möjliggör även en behövlig inkomstutjämning. Fattigpensionärer som hotas av hemlöshet, barnfamiljer utan fritidsaktiviteter, cykelbud utan fritid är några på listan.

Motiv och bakgrund:
Merparten av Sveriges befolkning tillhör den storkonsumerande överklass som jorden inte har råd med. Åtgärder för klimatanpassning måste nå alla boende i landet för att bidra till en nödvändig systemförändring.

De flesta av oss har behov av att känna oss delaktiga i samhället och vill vara ansvarsfulla medborgare. Med en hotande klimat- och miljökatastrof som politiken hittills inte rått på, hotar uppgivenhet, passivitet och psykisk ohälsa.

Våra offentliga företrädare framhåller ständigt att Sverige ska gå före i klimatomställningen. Det är bra, mycket görs, men det stora "fotavtrycket" mätt i CO2-utsläpp per person ligger envist kvar på en oacceptabel nivå. Trots alla konstruktiva initiativ hör Sverige till planetens värstingar för att vår konsumtion är för stor och för att dess innehåll är alltför klimat- och miljöskadligt.

Alla vet nu att mänsklighetens chans att rädda sig själv och den jord som föder oss handlar om tid. Politiska styrmedel måste vara effektiva redan på kort sikt. Skatter är en välbeprövad metod, varav moms inte brukar orsaka partipolitiska fejder. Moms i nuvarande form har redan olika procentsatser, som med klimat-moms kan modifieras efter produkters totala klimat- och miljöpåverkan, från råvaror, tillverkning och transporter till livslängd och återvinningsbarhet. Skatten ska gälla både importerade och inhemskt producerade produkter.

Beslut om förändring av momsen till att inkludera styrmedel för konsumtionens inriktning måste tas av regering och riksdag, på underlag framtaget förslagsvis av Naturvårdsverket, Finansdepartementet och Skatteverket. Kostnader för att ta fram ett klassificeringssystem och kommunicera det till handelns alla aktörer ska bäras av klimat- och miljöskattens intäkter. På sikt kan samordning med EU:s gröna taxonomi bli relevant, om den utvecklas vidare från hållbara investeringar till att omfatta även produkter.

Förändrade konsumtionsmönster kommer att beröra de flesta företag och samhällssektorer och skapa incitament för konstruktiv utveckling, något som kommer att engagera flera departement och myndigheter. En del sektorer kommer att vara mer kostnadskänsliga än andra och justeringar av momsen behöva göras.

Om klimat- och miljömomsen får avsedd effekt kommer den sannolikt att implementeras av andra länder och då även påverka smutsig tillverkningsindustri i exportländerna.

På hemmaplan skulle den i förening med klok politisk hantering till exempel kunna skapa förutsättningar för svenskt ekologiskt jordbruk och djurhållning att expandera och att rensa ut de värsta miljöbovarna inom importerad textil, kött och prylar från våra butiker. Företag som skapar nytt av befintligt material skulle få större möjlighet att etablera sig.

En högre moms inskränker den fattiges valmöjligheter och kan lämna den rikes livsföring utan påverkan. Därför måste den föreslagna klimatmomsen förenas med ett överföringssystem för inkomstutjämning för de ekonomiskt mest sårbara grupperna. Några delstater i Kanada har infört en CO2-skatt, som återför den totala skatteintäkten lika till alla medborgare, varvid de ekonomiskt svaga fått mer tillbaka än de spenderat.

KLIMAT-OCH MILJÖMOMS förmedlar i sig livsviktig information och den blir något vi alla kommer att hantera till vardags, vi blir alla delaktiga i klimatarbetet. Och den gör det enklare för var och en att välja och att välja bort bland den uppsjö av varor och tjänster som ständigt tävlar om vår uppmärksamhet.