För er som inte hängt med på min resa under hösten, befann jag mig i Bryssel mellan september-januari där jag gjorde praktik på Sveriges ständiga representation vid EU. När jag lämnade er sist hade hälften av praktikperioden gått, den nya europeiska kommissionen hade ännu inte tillträtt och Brexit var fortfarande i limbo.
Liksom Storbritanniens är min tid i Bryssel avklarad (för den här gången) och jag har flyttat tillbaka till Stockholm igen. Redan efter tre veckor i Sverige känner jag att det är svårt att hänga med i allt som sker i EU, och den informationsklyftan som finns mellan EU och Sverige är nu väldigt tydlig. Trots att det hänt mycket på den europeiska miljö- och klimatfronten den senaste tiden har det enligt min mening inte nått den svenska allmänheten i tillräckligt stor utsträckning.
Den 1 december tillträdde den nya EU-kommissionen, under ledning av ordförande Ursula von der Leyen. EU-kommissionens första tillkännagivande gjordes den 11 december, vilket innehöll mandatperiodens miljö- och klimatplan; den europeiska gröna given (European Green Deal). Det är en färdplan med delmoment som är tänkt att ta EU:s institutioner och medlemsländer till ett klimatneutralt EU 2050 och innehåller bl.a.: en klimatlag, mål om minst 50 % utsläppsminskning till 2030, en åtgärdsplan för cirkulär ekonomi, en ny jordbruksstrategi kallad “Jord till bord”, en strategi för biologisk mångfald och mekanismer för rättvis omställning m.fl. Exakt vad som kommer ingå i dessa delmoment är ännu inte fastställda, utan kommer publiceras och behandlas under perioden 2020-2021 vilket gör det svårt att uttala sig om den gröna givens specifika möjligheter och utmaningar. Ett förslag till EU:s klimatlag publiceras dock redan på onsdag den 4 mars. Du kan läsa den kommunicerade planen för den gröna given och dess Annex här.
Vad som även hände i december var att EU:s medlemsländer kom överens om målet klimatneutralitet till år 2050. Det senaste ministerrådet för miljö har i många medier talats om som ett misslyckande för EU:s del eftersom Polen inte kunde ta sig an det målet just nu. Vad som dock missats i kommunikationen mellan EU och svensk media är att alla medlemsländer faktiskt ställt sig bakom målet om klimatneutralitet 2050. Polen har alltså inte motsatt sig målet, utan meddelade endast att de inte har den kapaciteten i nuläget. Förhoppningen är att den gröna given och dess mekanismer för rättvis omställning (Just Transition Mechanism) ska kunna få Polen på rätt spår innan det nästa ministerrådet för miljö i juni. Mekanismen är en del av EU-kommissionens hållbara investeringsplan, och även det första delmoment av den gröna given som än så länge publicerats. Du kan läsa om mekanismen i sin helhet här, och som kort version här. Hur förhandlingsarbetet med Polen kommer gå är svårt att säga, men vi bör komma ihåg att medlemsländerna senast i somras mötte motstånd av fyra länder och nu återstår endast ett.
För att hålla dig uppdaterad om EU:s miljö- och klimatpolitik och minska din egen informationsklyfta till EU har jag några tips jag vill ge. Mitt första tips är att lyssna på podcasts som t.ex. Europapodden och Brysselbubblan. Du kan även skriva upp dig på nyhetsbrevet som EU-kommissionen i Sverige skickar ut varje vecka, eller på den veckovisa nyhetssammanställningen som tidningen Euractiv gör för att få reda på senaste nytt inom olika policyområden. Nästa ministerråd för miljö sker den 5 mars, och via länken går det att finna mötesinformation. Det går även att följa ministerråden live eller se inspelningar från möten i efterhand på Europeiska unionens råds hemsida. Även Europaparlamentets ENVI-utskott sänder sina möten live och skriver nyhetsbrev med jämna mellanrum om det som tas upp på möten. Det är svårt att hålla sig helt uppdaterad, men om du håller koll på en eller kanske två av dessa informationskällor får du ut mer EU-information än vad du förmodligen får från annat håll.
Härnäst väntar en fartfylld vår med Klimatriksdagens evenemang och jag fortsätter på EU-spåret genom att skriva masteruppsats om den europeiska gröna given samt gör allt jag kan för att ta mig tillbaka till Bryssel igen så snart som möjligt.
Linnea Steen
Masterstudent i samhällsvetenskapliga miljöstudier på Stockholms universitet.